Foto: Maja suslin/scanpix

Det är ju en väldigt speciell livserfarenhet, försöker jag tänka. Få delar den, få kan berätta om den.

Att ha suttit dömd för dubbelmord i amerikanskt fängelse i nästan hela sitt liv, och till slut få komma tillbaka – hem? – till Sverige. Visst är det en alldeles egen livshistoria.

Jag försöker tänka så. Jag försöker skaka av mig de från magtrakten hojtande invändningarna och se det ur ett medieperspektiv. Jo, det är klart att Annika Östberg har allmänintresse.

Men det hjälps inte. Vi vet alla att det där med att vara sommarpratare är en hedersmedalj. Det är fint att få bli sommarvärd. Det är ett ögonblick i solen då man får tala till punkt utan att bli avbruten eller ifrågasatt. En stund då man får sätta bilden av sig själv, på bästa sändningstid. Allmänintresse eller ej – jag tycker nog inte att Annika Östberg förtjänar den medaljen eller den stunden.

Det enda hon har gjort för att komma dit är, trots allt, att delta i mordet av två människor.