För vad som känns som ett ögonblick och en evighet sedan for jag till Asien för första gången. Det var dagen då prinsessan Diana begravdes och på väg ut till Arlanda kunde jag fortfarande höra klangerna av Elton John och ”Goodbye England’s Rose”. En lång flygresa senare rullade jag in mot Singapores centrum i en liten taxi där det började pingla i en bjällra när farten blev hög, och där radion spelade – Elton John. Globalisering, tänkte jag, som nyligen hade blivit bekant med begreppet.

Däremot tänkte jag inte på att det som samtidigt stack mig i näsan var en för­aning om en annan sorts globalisering. Singapore var luftkonditionerat och grönt, men himlen var grå och det låg rökdoft i luften. På andra sidan Malacka­sundet stod Sumatra i brand efter att mindre nogräknade intressen ägnat ännu en sensommar åt att sätta fyr på stora djungelområden.

Tyvärr har skövlingarna fortsatt. Genom en våldsamt snabb omvandling av skog till plantager, där man ofta odlar för att få fram palmolja till biodiesel, har Indone­sien inte bara fått sin natur förhärjad utan också på kort tid ryckt fram från 21:a till tredje plats bland världens CO2-producerande nationer. (Det Kina som Fredrik Reinfeldt just återvänt från tycks numera ligga i topp.) När skog och våtmarker försvinner frigörs de väldiga mängder växthusgaser som funnits lagrade. Sammantaget står världens avskogning för så mycket som en femtedel av alla utsläpp.

Kan det bli mer ironiskt? Suget efter ickefossila bränslen leder till storskalig nyodling, som inte bara får trista följder för flora och fauna utan dessutom leder till ökade CO2-utsläpp?

Ja, det kan bli mer ironiskt. Tänk på ­fisket. Samma regeringar som sitter i internationella krismöten om hur man ska värna den biologiska mångfalden ­satsar enorma belopp av skattebetalarnas pengar på statsstöd till fiskeflottor, som dammsuger den missbrukade allmänning som världshaven utgör.

Och tänk på USA och etanolen. Den ­amerikanska regeringen har gjort ökad användning av etanol som drivmedel till en av sina viktigare miljöstrategier och subventionerar den med sju miljarder dollar om året. En ny lag som skrevs ­under av president Bush före jul ska se till att det blir ännu mer, och som lök på laxen inleddes presidentvalrörelsen 2008 med primärval i etanoleldoradot Iowa, där Hillary Clinton och Barack Obama eggade varandra till att ställa ut de mest givmilda löftena till branschen.

Ett mycket läsvärt reportage i Time (Apr 14) ger besked om att det hela är på väg att sluta på samma sätt som många andra spritfester. Trots att det än så länge bara finns etanol på 2 procent av de ­amerikanska mackarna har den ökade produktionen av majsbaserat bränsle lett till en kedjereaktion med plågsamma ­effekter för både människor och miljö.

Ökad efterfrågan på majs får amerikanska bönder att överge andra grödor, inte minst sojabönor. Då stiger världsmarknadspriset på sojabönor, vilket får brasilianska farmare att odla upp mark som ­ tidigare använts som betesmark för nötkreatur, vilket i sin tur får boskapsägarna att hugga ned regnskog och göra om annan obrukad mark till beten. Katten på råttan – och under resans gång frigörs mängder av kol, som har varit bundet i skog och ­savann. Avskogningen har placerat ­Brasilien på platsen näst efter Indonesien i CO2-ligan.

Sockerrörsetanol från Brasilien anses vara ganska skonsam mot miljön, eftersom grödan växer snabbt, har högt energiinnehåll och kan skördas och processas med rimlig energiåtgång. Men inte bara EU utan också USA har infört skyddstullar emot den. Det ska vara majssprit i amerikanska tankar, och att den yttersta konsekvensen blir ökat tryck på regnskog, savann – och klimat – har inte riktigt ingått i kalkylen.

Hur kunde det bli så här? Times Michael Grunwald skriver: ”Det fanns bara en brist i beräkningarna. I alla studier skrev man på biogrödornas pluskonto att de binder kol, men ingen kollade om grödorna i sista hand skulle ersätta växtlighet och jordar som sög upp ännu mer kol. Det var som om den vetenskapliga världen antog att biobränslena skulle odlas på parkeringsplatser.”

Och vem tänkte på livsmedelspriserna? Det är inte bara ökad efterfrågan i Kina och andra tillväxtländer som har drivit upp priset på mat; enligt Internationella valutafonden är USA:s växande energi­efterfrågan på majs en av de viktigaste förklaringarna till att priset på livsmedel skjuter i höjden.

Slutsatsen är inte att man ska dödskalle­märka all etanol. Men den verklighet som Time beskriver motiverar en intensivare global diskussion om biobränslenas brister och förtjänster; den manar till borttagna tullar, och den påminner om vikten av att ha mer än sponken i tankarna. Om laddhybriden visar sig vara morgondagens personbil kan det nog vara på grund av elen snarare än etanolen.

Och så den viktigaste lärdomen av alla: Stora politiska projekt kan skapa elände även om föresatserna är gröna.