Människor som inte har rätt att vistas i Sverige ska ges rätt till skola och vård. Det är en avgörande del i den uppgörelse i migrationspolitiken som regeringen igår presenterade tillsammans med Miljöpartiet.

Vissa förslag, ytterligare en migrationsdomstol exempelvis, verkar bra. Men det vore ett misstag att ge personer som undanhåller sig utvisning, eller på andra sätt vistas i landet utan tillstånd, ytterligare tillgång till vård och undervisning. Det är förknippat med en rad olika problem.

För det första skickar det vanskliga signaler till människor som söker sig till Sverige. Kommer man över huvud taget känna sig motiverad att ansöka om asyl och uppehållstillstånd om uppgörelsen blir verklighet?

Ett exempel. Från Serbien kommer redan nu ett mycket stort antal människor som inte bedöms ha skyddsbehov utan istället är här för att söka arbete.

Men som migrationsminister Tobias Billström nyligen konstaterade ( DN 3/1) är arbetslöshet i hemlandet inte grund för asyl och de flesta får avslag på sin ansökan. Men om man i framtiden kan leva och verka fritt i Sverige under förutsättning att man inte blir upptäckt av polis, kommer fler att välja denna osäkra tillvaro för sig själva och sina barn.

Att göra en sådan tillvaro i skuggorna mer möjlig är inte humanism. Hur välvilligt uppsåtet än är blir konsekvenserna inhumana.

Men denna snällism förleder inte bara utsatta människor att göra dåliga val och leva gömda, utan bygger också orättvisa inom migrationssystemet.

Personer som gör allting rättsstaten säger åt dem att göra och tragglar sig genom asylprocessen löper risk för utvisning medan människor som bryter mot lagen underst öds med vård och undervisning. Det är, med förlov sagt, en sorts diskriminering mot dem som handlar rätt.

För det andra innebär denna utvidgade tillgång till välfärdssystemet att begrepp som asyl och medborgarskap urholkas och förlorar i tyngd.

Ovanpå allt detta skapar uppgörelsen problem för Alliansen. Man kan förstå Moderaternas ambition att slutgiltigt söndra den rödgröna oppositionen genom att knyta MP till regeringen. Men till vilket pris?

Uppenbarligen är många människor redan missnöjda med migrationspolitiken. Frågan om vård och undervisning till personer som av svensk lag bedömts vara oberättigade har drivits av de borgerliga småpartierna men de har få rörliga väljare kvar att förlora. Det är M som har givit efter i syftet att attrahera de gröna, och det är M som kommer att hållas ansvarigt.

Till sist sade statsministern på presskonferensen igår att alliansregeringen och Miljöpartiet ”stängt dörren” för främlingsfientliga krafter.

Och sakpolitiskt är det ju så. Migrationspolitiken tar den riktning som Sverigedemokraterna inte vill. Men i den allmänna debatten har regeringen serverat sina motståndare ett argument som blir besvärligt att bemöta.