I början av 2009 förväntas det indiska bilföretaget Tata få ut bilmodellen Nano på marknaden. Den ska kosta 2500 dollar, alltså drygt 20000 kronor.

Det kan vara en upplysning värd att hålla i minne för den som tycker att staten ska äga Volvo eller Saab – något exempelvis Mona Sahlin öppnat för. Det är ingen lätt marknad att tävla på. Hur dyr skulle Sahlins bil bli?

Hennes partikamrat Morgan Johansson kritiserade regeringen hårt i gårdagens interpellationsdebatt. ”Maud Olofsson kan bli den näringsminister som kan få begrava Volvo.”

Göran Johansson, socialdemokraterna i Göteborgs gamle patriark, tar debatten till en ännu lägre nivå. Regeringen vill straffa göteborgarna, menar han, för att de röstar fram socialdemokratiska styren.

Man häpnar. Hur som helst vilar argumentet att staten borde bedriva biltillverkning på felaktiga föreställningar. Det är inte så att staten är en bättre ­fabrikör än marknaden. Och det är inte så att de svenska bilfabrikerna går knackigt på grund av en tillfällig svacka i konjunkturen. Problemet är svårare än så, och det är snarast ­populism att påstå något annat.