Hon har lovat det flera gånger sedan maktskiftet. I slutet av maj 2007 utlovade Mona Sahlin en lag om rätt till heltid vid Kommunals kongress i Stockholm. I mars förra året påminde hon oss åter om att S hade lovat detta redan i förra valet – och så lovade hon det igen. Och häromveckan gavs löftet ytterligare en gång.

Det råder med andra ord inga tvivel. Sahlin är mycket bestämd på att lagstifta rätten till heltid. Okej. Hon lovade i och för sig samma sak på internationella kvinnodagen 2001 också. Men löftesfrekvensen har gått upp. Jag tror hon menar allvar den här gången.

Häromdagen var Sahlin först ut att möta väljarna i SVT:s morgonsoffa. Bland dem fanns Harriet från Norrtälje, som inte lät särskilt förtjust i löftet.

– Hur skulle det fungera om alla som ville fick gå upp i heltid? Det finns ju inte platser till alla. På min arbetsplats skulle det innebära att jag blev av med jobbet, förklarade den deltidsarbetande Harriet.

Sahlin avfärdade Harriets oro. De flesta som jobbar deltid på arbetsmarknaden vill jobba deltid, förklarade S-ordföranden.

Det lugnade inte Harriet och det är mycket förståeligt. Harriet är nämligen inte intresserad av hela arbetsmarknaden. Hon är intresserad av det faktum att om några på hennes jobb plötsligt kräver heltid så kommer hennes deltidstjänst försvinna, trots att hon vill fortsätta jobba deltid.

Då ska du få göra det, sade Sahlin, utan att precisera hur det skulle gå till. Harriet lät inte övertygad, utan konstaterade att ”du förstår ju inte hur det fungerar”.

Rätt till heltid förbryllar mig. Hur ska det fungera? När kan man kräva heltid? När som helst, efter en viss tid på deltid? Kan man söka en deltidstjänst och efter ett halvår meddela sin arbetsgivare att man nu vill gå upp i tid?

Man behöver inte vara ett snille för att se hur en sådan lag kraftigt skulle sänka arbetsgivarnas mod att anställa på deltid – särskilt i en fas då företaget växer.

Istället för att växa försiktigt, en deltid i taget, skulle den befintliga arbetsstyrkan få gå på knäna tills arbetsbelastningen blev så stor att en heltidstjänst blev nödvändig och ekonomiskt möjlig. Att förhastat anställa någon på deltid skulle alltid kunna innebära ett ekonomiskt bakslag som det vore omöjligt att förutse.

Att med avsikt skapa en sådan situation för arbetsgivarna är en vansinnigt oansvarig arbetsmarknadspolitik. Och taskigt mot Harriet.