I tisdags meddelade Migrationsverket att samtliga syriska flyktingar i Sverige får permanent uppehållstillstånd (PUT). Humanitärt är det ett oklanderligt beslut. Samtidigt får Sveriges engagemang för flyktingarna inte stanna vid uppehållstillståndet – det måste också gälla de realiteter som möter de syrier som påbörjar ett nytt liv i Sverige.

Det är numera en krass verklighet som möter dem som tagit sig till Sverige. SKL räknar med att minst 70 procent av dagens flyktingar, inte bara de syriska, kommer att vara arbetslösa de närmaste två åren. 2012 var dessutom ett rekordår med 111 000 beviljade uppehållstillstånd, en ökning med 19 procent från 2011. Det gör inte utsikterna ljusare.

Samtidigt fastnar allt fler på flyktingförläggning, även efter att de beviljats uppehållstillstånd. År 2011 levde 6 000 flyktingar som beviljats PUT kvar på förläggning. 2012 var de 9 000, i år beräknas det bli 16 000. Bostadsbyggandet håller på inget sätt jämna steg.

Bostadsbrist och resursbrist präglar ofta kommuner som länge tagit emot många flyktingar, exempelvis Södertälje och Borlänge. Många kommuner har också klagat på att Migrationsverket sköter asylboenden dåligt, och lämpar över kostnader på kommunerna. Med den motiveringen har exempelvis Lindesberg, som tagit emot många asylsökande, valt att inte förlänga sitt avtal med Migrationsverket.

Tobias Billström efterlyste i tisdagens Aktuellt, som han gjort många gånger förut, att fler länder inom EU börjar ta större ansvar för de syriska flyktingarna. Sverige tar per capita emot flest asylsökande i EU. Vi tar emot hela 60 procent av alla asylsökande till Norden och Baltikum, och vi har tagit emot 14 700 syriska flyktingar sedan 2012. Det är det högsta antalet i EU.

Hade våra industrier skrikit efter arbetskraft, som de gjorde på 60-talet, hade det varit enklare att snabbare integrera alla. Men sedan 1965 har antalet industrijobb halverats. Och dörren till de låglönejobb som skulle kunna utgöra en viktig väg in till den svenska arbetsmarknaden hålls stängd. Därför utgör låglönejobb endast 2,5 procent i Sverige, vilket kan jämföras med EU-snittet på 17 procent. Kanske är det därför sysselsättningsgapet mellan inrikes födda och utrikes födda i Sverige är högst i hela OECD. Nationalekonomen Assar Lindbeck påpekade i en artikel nyligen att 43 procent av de långtidsarbetslösa i Sverige är utrikesfödda, trots att de bara utgör 15 procent av befolkningen.

På så vis är Sverige både bäst i klassen – och sämst. Vi har både det största flyktingmottagandet och det största sysselsättningsgapet. Att bevilja permanent uppehållstillstånd är ett löfte om ett drägligt liv. Förmår Sverige leva upp till det?