Jag är ingen expert. I det uttalandet sammanfattade Tommy Waidelich själv sin korta tid som Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesman redan innan tiden var ute. Exit Juholt blev också en katapult för Waide lich. Stefan Löfvens utkorade är av helt annan ull. Även om Magdalena Andersson har jobbat med politik i riksdagen och Rosenbad är hon inte politiker, utan expert och tjänsteman. En tänkare.

Att Andersson bär den rollen med sig in i det nya jobbet som Socialdemokraternas Anders Borg blev väldigt tydligt i gårdagens intervju i SvD Näringsliv. På frågan om hur hon ska göra sig ett namn i politiken, svarar hon ”genom att ha bra förslag”. I den bästa av världar räcker det, men vi lever inte i den världen. För att lyckas måste hon inte bara förmå att ena partiet bakom ett alternativ till Alliansen, utan det krävs också en politik som kan utgöra grund för egna framtida allianser.

Det gäller alltså inte bara att hitta svar på tjänstemannafrågan om politiken fungerar, utan också om den är politiskt gångbar.

Det politiskt gångbara kan förstås också vara klokt, som när hon i intervjun talar om jobbskatteavdragen som del av en ny verklighet som det gäller att förhålla sig till, alltså inte förändra. En återinförd förmögenhetsskatt möter inga principiella invändningar, men det blir aktuellt först om det finns ett förslag som fungerar. Det vill säga utan de välkända negativa effekterna och, kan det tilläggas, något sådant lär inte dyka upp.

Samtidigt säger hon glatt de rätta S-märkta orden som att det är ”häftigt att betala skatt”.

Genom att i förhållande till rörelsen luta sig mot sin roll som nationalekonom och expert kan Andersson ta sig friheten att säga saker som inte är givna vinnare i det egna partiet, som när hon i SvD talar om vikten av riskvilligt kapital (och väl fungerande finansmarknader som kan generera det) för att vi ska få tillväxt i ekonomin. Det är också viktigt att hon gör det från start för att därmed skaffa sig ett brett handlingsutrymme när politiken ska formuleras.

När det gäller den konkreta politiken är det fortfarande töcken som är Magdalena Anderssons och Stefan Löfvens signum. Först ska det tänkas.

Med jobben i fokus.

Med siktet inställt på 2014.

Men nog känns det lite avslaget att det handlar om mer arbetsmarknadsutbildning när Andersson lyfter på förlåten. Det är ett beprövat S-recept med klent utbyte. Mer intressant är hon pekar på skattekrediter som en väg för att öka drivkrafterna för arbetslösa med socialbidrag att söka sig ut på arbetsmarknaden. Att hon tänker i sådana banor är självklart. Men att hon också säger så, är värt en blomma.

Som politiker är Magdalena Andersson ett oskrivet kort och politiken är ännu inte skriven. Redan genom att slå an samma ackord som Stefan Löfven har gjort med sina uttalanden att näringslivet inte är ett särintresse, bidrar den nya S-duon till att ändra tonläget i den ekonomisk-politiska debatten. Till det bättre.