Handelsminister Maria Borelius har fått en flygande start på statsrådsjobbet, men inte riktigt som hon hade tänkt sig, får man förmoda. Det har börjat ungefär lika trist som för Thomas Bodström när han som nykläckt justitieminister vaknade upp till ett folkhem tapetserat med löpsedlar om hur han i sitt tidigare liv hade köpt svart städhjälp.

Naturligtvis var det omdömeslöst av Borelius att anlita svart
arbetskraft. Detta helt oavsett att det handlar om ett ganska bagatellartat brott långt tillbaka på 1990-talet. Men vad som i högre grad riskerar att påverka folks förtroende för Borelius är det sätt på vilket hon ursäktar sitt numera preskriberade skattefusk.

Förklaringen att hon inte hade råd att betala barnflickorna vitt går inget vidare ihop med vad Expressen i går kunde berätta om att paret Borelius/Larsson
under den aktuella perioden tjänade sammanlagt 16,7 miljoner kronor. Visserligen säger den klumpsumman rätt lite om hur Borelius ekonomi faktiskt såg ut under åren som hon avlönade barnflickorna svart, och visst, hon och barnafadern hade skilda ekonomier. Men Borelius borde ha begripit att sådana subtiliteter inte duger för att stoppa ett accelererande mediedrev.

En som fick lära sig en del om hur drevet kan gå är före detta jämställdhetsministern, tillika journalisten Jens Orback. Hans misslyckade solskenshistoria som
nyutnämnd minister om hur hans mormors härliga syster bodde i Kanada tillsammans med en häst, ett arrangemang som
såväl släktingen som hästen uppgavs vara mycket nöjda med, fick Homosexsverige att rasa.
Det spelade ingen roll hur än

Orback pudlade runt och försökte förklara att han bara ville dra en lans för en generös syn på människors val av livsform, och inte alls syftade på någon intim relation mellan djur och människa.
En slutsats som man kan dra av de hopplösa mediala situationer som Maria Borelius och Jens Orback självförvållat försatt sig
i är att aldrig så gedigen journalisterfarenhet och medievana inte är en garanti mot illa genomtänkta ursäkter och hoppande grodor. Borelius och Orbacks journalistbakgrund kanske rent av invaggade dem i falsk säkerhet. Och inget är så lömskt för en politiker som att tro sig vara osårbar.