Vi tackar Greenpeace för att ha bidragit till ytterligare insikt om vikten av rikets inre och yttre säkerhet. Slutsatsen av tisdagens intrång i skyddsområdet runt kärnkraftverket Ringhals är att säkerheten är långt ifrån till fyllest och att åtskilligt krävs för att ansvariga ska kunna lova det förmodat självklara.

Kärnkraften står för ungefär hälften av vår elförsörjning och är dessutom ytterst känslig för sabotage och skadegörelse. Att inte kunna skydda säkerhetsområdena med mer än vakter och tillskyndande poliser med hundar innebär betydande risker.

Man kan med all rätt tycka att det borde finnas insikt om hur avgörande säkerheten runt våra tio reaktorer i Forsmark, Ringhals och Oskarshamn är. Aktivisternas tilltag ger oss såväl insikt om behovet av rejält höjd säkerhet, som oroväckande insyn i de säkerhetsansvarigas inställning.

Det var enligt Greenpeace alltså 70 personer som i tisdags lyckades ta sig in i säkerhetszonerna runt Ringhals och Forsmark. Enligt aktivisterna själva höll sig två personer kvar på området i Ringhals i 30 timmar. Gömda under en presenning på ett tak.

Hallandspolisens svar när Ekot (10/10) bad om en kommentar om det besvärande läget vid Ringhals: ”Det är ett stort område med ganska så många kvadratmeter, både byggnader och mark. Där finns många möjligheter att gömma sig.”

En beskrivning av hur svårövervakat själva området är kan knappast duga som ett svar på frågan om säkerheten kan anses vara god nog.

Även Uppsalapolisen ger ett samlat intryck. Man har gjort vad man kan och, som presstalespersonen Lisa Sannervik lakoniskt uttryckte saken: ”Helt säker kan man aldrig vara men vi tycker att vi gjorde ett fullgott jobb.”

Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) låter sig däremot inte nöjas med utfallet av övervaknings- och säkerhetsrutinerna. Den aktuella situationen är alls inte akut, men illa nog för att tas på allvar. ”Det borde ha upptäckts att de här personerna var kvar på industriområdet”, sade avdelningschef Lennart Carlsson (TT).

Redan i januari i år mottog regeringen en rapport som bland annat föreslog särskilt utbildade och utrustade skyddsstyrkor för att bevaka de aktuella områdena. Analys och förslag togs fram av SSM i samarbete med Rikspolisstyrelsen, Svenska Kraftnät och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Enligt miljöministerns pressekreterare bereds de ännu i regeringskansliet (SvD 10/10).

Greenpeaceföreträdaren Annika Jacobsson drar slutsatsen att samtliga tio reaktorer omedelbart ska tas ur drift. Det är ingen bra idé.

En för låg säkerhetsnivå åtgärdas lämpligen av en höjd sådan. Och Jacobsson är faktiskt inne på ett liknande spår när hon kritiserar tidigare miljöminister Andreas Carlgren:

”Det är anmärkningsvärt att dåvarande miljöminister Andreas Carlgren vidtog åtgärder för att höja säkerhetsberedskapen men fortfarande två år senare är det alltså möjligt för oss att ta oss in igen”.

Återstår att se hur stresstestet av Lena Ek faller ut.