Högern kan sätta stopp för sd

Många tycks ta för givet att sverigedemokraterna är på väg in i riksdagen, men inget är förutbestämt i politiken. Att stoppa sd är önskvärt, viktigt och möjligt. Vad som krävs är insikten att högern måste göra jobbet.

Vänsterns impotens har flera orsaker. Mest uppenbart är att dess politik gödslat den mylla i vilken främlingsfientligheten frodas.

Det finns ingen naturlag som styr flyktingar till att bo i kulturella enklaver, att leva på bidrag eller i svart ekonomi. S föste dit dem, med hjälp av kontraproduktiva program, byggda utifrån en förlegad ingenjörssyn på samhället. Genom en förklenande människosyn devalverades flyktingarna till eviga offer, när det viktigaste skälet att de kommit till vårt land är att de vägrat att vara just det.

Sverigedemokraterna har korrekt identifierat problemet – flyktingar i utanförskap – och gett en motbjudande lösning: släng ut dem. Men eftersom det är socialdemokraterna som har ställt till det står vänstern svarslös. Antingen måste man förneka problemet eller kräva mer av samma politik, båda ohållbara positioner.

Vidare vill s av maktpolitiska skäl inte attackera sd alltför hårt. Anledningen är följande.

I ett misslyckat försök till politisk smarthet (för att återigen vinna gårdagens krig mot en fiende som inte längre finns, den punschnationalistiska konservatismen) har sossarna valt att förstå den typiske sd-väljaren som avhoppad moderat på väg högerut.

Problemet är att den bilden är felaktig. Sd:s väljare är typiskt ganska hyggligt folk som tyvärr varit okloka nog att köpa kvacksalvaren Jimmie Åkessons skallerormsolja mot sitt onda – och deras andraval är vanligen socialdemokratin. Följden är att s fjärmar sitt eget valunderlag varje gång de höjer rösten. Bättre då att tala tyst eller försåtligt jamsa med.

Slutligen finns det en filosofisk botten som alltid styr vänstern i riktning mot exkluderande politik. Folkhemstanken förutsätter konformitet. Det är HSB, Fonus och folköl. Människor som tänker och lever annorlunda är välkomna – om bara de låter sig stöpas om.

När det kommer till kritan står s och sd därför i praktiken på samma sida, om än – och jag vill understryka detta; jag menar inte att Sahlin är smygrasist – med helt skilda intentioner.

Så vinner sd debatten mot vänstern, i sakfrågan, retoriskt eller på walkover.

På alla dessa tre punkter bär högern istället inom sig vad som krävs för att stoppa sd.

Man kan glatt hamra mot den politik som skapat flyktingarnas problem och har egna svar på frågan: öppnare arbetsmarknad och lättare att starta eget.

Man har den maktpolitiska motivationen. Att locka väljare bort från sd är oftast att vinna över en missnöjd sosseväljare till Alliansen.

Man bottnar filosofiskt. Libertarianska frihetsälskare utgår från en människosyn som placerar ansvaret hos individen och litar på att hon klarar av det. Dagens konservativa utgår från värden som understryker kulturers (inte en kulturs) betydelse, vårt ansvar för varandra och alla människors lika värde.

Sverigedemokraternas program frontalkrockar med båda dessa perspektiv. Sålunda är det den ideologiska högerkoalitionens ansvar att hålla sd utanför riksdagen.

Våga ta det.

Roland Poirier Martinsson är författare och filosof, bosatt i Austin, Texas.