Det är förstås glädjande att fler bedrägerier klaras upp. I somras kunde man höra en generad Stig Orustfjord, direktör på Försäkringskassan, förklara att en anställd som skulle betala ut ersättning till handikappade, istället hade betalat ut pengarna till sig själv. 36 miljoner närmare bestämt.

Obegripligt nog kunde svindleriet pågå i hela två år, under tiden maj 2005–maj 2007. Ja, ända tills Swedbank slog larm om mannens misstänkta transaktioner. I fredags fastställde hovrätten domen för den bedräglige tjänstemannen till fyra års fängelse.

Nej, Orustfjord var inte beredd att i detalj beskriva hur kontrollfunktionerna har skärpts för att samma sak inte ska kunna hända igen. Men när vi talades vid efter domen förstod jag att en hel del har gjorts, och som skattebetalare får man väl vara tacksam för att kronofogden säkrade 27 miljoner.

Även regeringen Persson insåg till sist att fusk bör bekämpas, men det var långt efter att Alf Svensson hade initierat debatten. Sossarna hyste alltför länge en naiv tro på att bidragen når rätt målgrupper och att systemet närmast är självkontrollerande.

Småningom blev det andra tongångar. Social­demokraterna hann tillsätta en del utredningar innan den förlorade valet. Antifuskförslagen har tickat ut under alliansregeringens första år.

På senare år verkar samarbetet mellan Försäkringskassan, Åklagarmyndigheten och Skatteverket på sina håll ha fungerat riktigt bra. Klart tankeväckande är Västeråsprojektet, en satsning inom ramen för Delegationen mot felaktiga utbetalningar. En ruggigt stor del av stadens taxichaufförer visade sig köra svart, samtidigt som många av dem fick förtidspension eller socialbidrag. Om deras bilar var skattade, försäkrade och besiktigade? Knappast. Så många som 70– 80 procent ägnade sig åt någon form av fuskbrott.

Ett av projektets nyttigaste lärdomar är att skattesmitaren och bidragsbrottslingen ofta är en och samma person. Det komplicerar verkligheten. Särskilt för dem som reflexmässigt brukar anklaga borgerliga regeringar för att djävlas med bidragstagare, men blunda för skattebrottslingar.

Landets regering gör klokt i att för framtiden samordna kampen mot bidragsfusk med den traditionella skattebrottsbekämpningen. Låt gärna Västerås stå modell för fler myndighetssamverkande skatt- och bidragskontroller ute i landet.

Politiker bör hålla i minnet att så kallade felaktiga utbetalningar bara från socialförsäkringen beräknas uppgå till inemot 3,5 miljarder kronor per år. Pengar som de lojala skattebetalarna borde få bättre valuta för.

Höga skatter är den enskilt största anledningen till både skatte- och bidragsbrottslighet. Regeringens tusenlapp i minskad skatt per månad för alla som jobbar är ett steg i rätt riktning, men inte tillräckligt för att avhålla de fulaste fiskarna. Ju lägre skatten är, desto mindre lockande blir det att skattefuska. Och ju mer det blir kvar i plånboken efter skatt, desto mindre anledning att bidragsfuska. Tänk att dessa enkla sanningar ska vara så svåra att ta till sig.

Sedan kan man uppröras över alla miljarder i moms och annan skatt som regeringen inte ens försöker driva in. Hade alkoholen som svenskarna i fjol förde in från utlandet i ställt köpts lagligt här, skulle regeringen ha kunnat satsa ytterligare drygt 10 miljarder kronor på rättsväsendet, skolan, pensionärerna, eller vad regeringen vill. Men det hade förutsatt sänkt skatt på öl och vin.