Konkurrensen ökar, men mycket återstår att göra. Det slår Konkurrensverket fast i rapporten Konkurrensen i Sverige 2004.
Till det positiva hör lågprisaktörernas intåg i dagligvaruhandeln. Numera finns det lågprisbutiker till och med inne i stadskärnorna. Många familjer har redan märkt vilken skillnad det blir när kedjor som Liedl och Netto etablerar sig i grannskapet. En hundralapp räcker plötsligt till betydligt fler varor i kassen.
Utvecklingen syns också i statistiken. Konkurrensverket konstaterar att de svenska matpriserna numera ökar långsammare än konsumentprisindex. Men prisnivån är fortfarande förhållandevis hög.

I andra branscher ser det inte alls lika ljust ut. Konkurrensverket noterar att inom stora delar av bygg- och anläggningssektorn är konkurrensen otillfredsställande. Priserna har stigit snabbt under de senaste åren. Den dåliga konkurrensen anses bland annat bero på höga inträdeshinder, liten importkonkurrens och en, åtminstone i vissa delar av branschen, oacceptabel
konkurrenskultur.
Just så. Här finns det anledning att påminna om fackets roll. Minns någon de där lettiska byggarbetarna i Vaxholm? ”Go home”, skrek talkören från Byggnads. Sådant ger lite märg och blod åt den sterila formuleringen ”höga inträdeshinder”.

Konkurrensverkets rapport är en nyttig påminnelse om att konsumentintresset ofta får vika för producentintresset. Och producentintresset förkroppsligas inte nödvändigtvis av flinande börsmatadorer. Det kan också vara skanderande män i blåställ som är på marsch för att blockera utlänningars tillträde till arbetsmarknaden.