Uppdrag granskning försökte göra en smutsig affär av ägarstrukturen i Ikea, även om de flesta i slutänden blev mest upprörda över hur SVT jagade Ingvar Kamprad. Men det som verkligen borde uppröra är en politik som gjorde att företagare lämnade Sverige.
I den nya boken Kapitalism utan kapitalister skriver Nima Sanandaji och jag om ägande. Det är ingen slump att alla moderna samhällen har en stark äganderätt som fundament. Inte heller är det en slump att samhällen som präglas av fattigdom och ofrihet också har en svag äganderätt.
Sverige är ett bra exempel på betydelsen av äganderätt. Efter att vi fick äganderätt och näringsfrihet följde en lång period av snabb utveckling. Mellan 1870 och 1970 fördes en gynnsam ekonomisk politik, som uppmuntrade till entreprenörskap. Under denna period upplevde Sverige den näst högsta tillväxten i världen. Trenden vände dock under 1970-talet när skatter och regler blev till hinder mot långsiktigt ägande och kapitalbildning.
Skatterna kunde överstiga 100 procent och företagen fick inte förfoga över sin egendom. Hans Rausing, före detta koncernchef i Tetra Laval, har till exempel skrivit att det var ”i princip förbjudet att investera svenska pengar i dotterbolag utomlands.”
Många trodde på fullt allvar att det gick att skapa en kapitalism utan kapitalister. Ägandet skulle regleras och beskattas bort.
I boken Funktionssocialism (1967) skriver Gunnar Adler-Karlsson: ”Låt oss i stället beröva våra nuvarande kapitalister en efter en av deras äganderättsfunktioner, så att de om några decennier står kvar formellt som kungar, men reellt som mer eller mindre maktlösa symboler för en förgången tid.”
Striden om löntagarfonderna, som infördes och avskaffades, påverkade också ägandet under tre decennier. Det var i detta klimat som Kamprad, Rausing och andra ägare tvingades att slå vakt om sina företags framtid och möjlighet att utvecklas.
Ägande har mycket bättre villkor i dag. Vi har vaknat upp från drömmar om en kapitalism utan kapitalister och äntligen avskaffat arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatterna. Nu måste vi tvätta bort återstoden av denna politik och satsa på fler ägare som bryr sig, inte skapa nya statliga innovationsfonder.
Det är inget fel på pensionsfonder, institutioner eller utländska ägare men visst vore det bra om de fick mer konkurrens av svenska ägare av kött och blod. Varför inte börja med att ge svenska ägare samma ägarskatter som utländska? Den svenska kapitalvinstskatten är nu dubbelt så hög som i omvärlden vilket dels leder till brist på investeringskapital, dels till att utländska aktörer kan betala mer för svenska företag.
Arbetslinjen står i dag i centrum för svensk politik. Arbete är en viktig dygd som bör premieras, men det är ingen garant för framgång. Även diktaturer har hyllat arbetslinjen men för att skapa frihet och välstånd är ägandet avgörande.
ADERS YDSTEDT
Anders Ydstedt är entreprenör och delägare i tankesmedjan Captus. anders@scantechab.se
