Mot slutet av sitt sommartal vände sig Fredrik Reinfeldt till Maud Olofsson, som avgår som centerledare i september, och berömde henne för att ha förnyat sitt parti och svensk borgerlighet och ha möjliggjort Alliansens förnyelse av Sverige. ”Utan dig hade det aldrig gått”, sade han, och tackade för vänskap och laganda. Det var en generös gest och den hälsades också med dagens varmaste applåd. En stor del av åhörarna på Strandvik i Gustavsberg utanför Stockholm var partiaktiva moderater som konkurrerar med C om rösterna. Men man känner fortfarande starkt för Alliansen och är väl medveten om vad samarbetet har betytt för att bryta den socialdemokratiska dominansen i svensk politik.
Det är man även inom Centerpartiet. I gårdagens DN svarar de tre partiledarkandidaterna klart ja på frågan om man ska ingå i en borgerlig allians även 2014. Men det är inte förvånande att alla tre samtidigt betonar att Centern måste vässa sin egen profil. Medan Moderaterna växer och frodas har Centerpartiet krympt ihop.
Augustimätningen från Sifo, som publiceras idag, befäster bilden. M ökar med 1,1 procentenheter till 30,1 procent. C går däremot tillbaka med 0,2 procentenheter och får nöja sig med 4,3 procent. Jämfört med valresultatet har en tredjedel av stödet försvunnit.
Det hade alltså varit bra om Reinfeldt i går lyft fram de centerpartistiska rötterna till förslaget om sänkt restaurangmoms, när han och Anders Borg nu har beslutat sig för att göra det till huvudnummer i regeringens budget för 2012. Det stora jobbet med att presentera sina framgångar måste förstås den nya centerledaren stå för, men hon har glädje av all draghjälp hon kan få.
Den förnyade oron för konjunkturen lär annars gagna just M. När orosmolnen tornar upp sig över svensk ekonomi rör sig väljarna numera högerut, men hittills har de inte fördelat sig jämnt över Alliansen utan sökt sig till statsministerns och finansministerns allvarsamma och ansvarstagande parti. Tillströmningen till M i augusti är inte statistiskt säkerställd, men det är slående hur den socialdemokratiska uppgången har kommit av sig. Den 5 augusti sänkte Standard & Poor’s USA:s kreditbetyg. Den 8 augusti började Sifo mäta. Idag, den 21 augusti, får Håkan Juholt besked om att vårens opinionsframgångar har upphört och att väljarstödet nu ligger på 32,8 procent, det vill säga 2,4 procentenheter lägre än i juni. Och det är inte lätt att se hur Håkan Juholt och Tommy Waidelich ska kunna återta initiativet.
Det som de två har utrymme och mandat att göra har inga vidare förutsättningar att stärka Socialdemokraternas ställning. Juholts politiska grundimpuls är att kräva mer utgifter och statliga satsningar på allt mellan himmel och jord, men han möter en statsminister som har vunnit gehör i breda väljargrupper med sin kritik av allt som doftar ekonomiskt lättsinne. I Gustavsberg dundrade Reinfeldt på med svavelosande varningar för spenderlystnad, skuldsättning och snabba klipp, och han gjorde det med bravur. Han bjuder upp till en tvekamp mellan borgerliga dygder och socialdemokratiska laster och det ska bli intressant att se om Juholt kan klara sig undan.
Alternativet till löftes- och utgiftspolitik vore att ta upp de långsiktiga frågorna om utveckling och tillväxt. Lika säker och övertygande som Reinfeldt är när det gäller att visa sparsamhet och hålla i resurserna, lika frånvarande är han i diskussionen om behovet av nya resurser och hur de kan skapas.
Sommartalets bild av omvärlden blev väldigt illustrativ. Reinfeldt beskrev världen utanför Sveriges gränser som en hemvist för lättsinniga slösare, som nu får sona för gamla försyndelser och brottas med väldiga skuldberg. I en rad andra länder stundar skattehöjningar och nedskärningar, men i Sverige behövs inget sådant. Vi har skött oss och nu får vi vår belöning.
Gott så.
Men han sade inget om de utmaningar mot vårt välstånd som inte har direkt med de offentliga ekonomierna att göra. Svenska företag möter allt tuffare konkurrens från utvecklingsländerna, och även i nationer med svajiga statsfinanser finns entreprenörskap, innovationskraft och konkurrenskraftiga bolag. Frågan om näringsklimatet blir inte mindre viktig därför att statens budget går med plus.
Den korta M-kravlistan inför budgetarbetet har ungdomsjobb som tema och kompletterar restaurangmomssänkningen med pengar till yrkesutbildning och jobbsökande. Man kan ha synpunkter på enskilda förslag men framför allt känns det halvt: Var finns idéerna som gör Sverige bättre på att stimulera och locka investeringar, forskning, utveckling och kvalificerad arbetskraft? Flanken ligger öppen, men jag blir häpen ifall kamraterna Juholt & Waidelich tar chansen.
