Inblick | På spaning efter mångfalden
Det verkar som om alla kikar på tv:s dokusåpor. Utom jag. Jag fattar inte poängen. Visst kan självupptagna exhibitionister som beter sig illa vara underhållande - om de är skådespelare. Den äkta varan är enbart irriterande.
Att titta på tv är rent allmänt som att dricka pilsner. Det är inte syndigt förutsatt att konsumtionen är någorlunda måttlig. Men det är heller inte särskilt uppbyggligt, för kropp eller själ.
Enskilda tv-program kan vara bra, men mediet uppmuntrar inte till nyanserade analyser. Tidningarna har en tradition av att granska och kritisera makthavare. Televisionen har det inte. Särskilt inte i Sverige.
De statligt finansierade tv-kanalerna kan inte bli mycket annat än harmlösa. Det är om inte annat en följd av restriktionerna för sändningarna, som inte får bli för "partiska". Privata TV4 är beroende av statens välvilja för att få fortsätta sända. TV3, Kanal 5 och ZTV ägnar sig mest åt fjantigheter och har inga ambitioner att utmana något annat än den goda smaken. TV8 är seriös, men har få tittare. Dessutom sänder TV8 få egna program.
Dessbättre finns det alternativ.
Sett till den samlade volymen finns det förstås mer dravel på internet än på tv. Men nätet innehåller också mängder av intressanta, spännande, insiktsfulla eller rätt och slätt udda kommentarer och analyser som aldrig skulle ha en chans att tränga sig fram genom lallandet och fyllehickningarna i dumburken.
Att bläddra i en tidning är fortfarande en speciell njutning, nästan i klass med att dyka ner i en välproducerad bok. Men att kunna läsa tidningar från hela Sverige, och världen, på nätet är ett snäpp vassare. Det fanns en tid när man fick nöja sig med att köpa gamla nummer av Hufvudstadsbladet, The Times och Le Figaro i tidningskiosken - till hutlösa priser. Jag gör det fortfarande ibland, för att ha något att läsa på tåget, men om jag bara är ute efter aktuella nyheter och kommentarer är det enklare att besöka tidningarnas hemsidor.
Nätets sökmotorer är imponerande, särskilt Google. Det är nog bara en tidsfråga innan googla (försvenskat till gogla?) blir ett vedertaget verb som beskriver den aktivitet som man ägnar sig åt när man trålar efter information på nätet. Det skulle förstås vara orättvist mot alla andra sökmotorer, men sån't är livet. I Sverige sade de flesta Vespa, åtminstone fram till för några år sedan; inte scooter.
Genom att googla kan man på några sekunder få fram kompletterande synpunkter och uppgifter, ofta från trovärdiga avsändare. Alla som brukar spara gulnande tidningsklipp i skokartonger har plötsligt fått fribiljetter till en elektronisk arkivlåda där nästan hela världen får plats.
Det roligaste med nätet är ändå inte de etablerade avsändarna utan alla de excentriska tyckare som med en blygsam budget har kunnat nå ut till hundratusentals läsare. Ett smakprov kan man få på den bångstyriga www.lewrockwell.com, som är en av den amerikanska högerns mest framgångsrika lågbudgetsajter (drygt en kvarts miljon unika besökare i månaden). Tänk att kommentarer till världshändelserna utifrån ett katolskt anarkokapitalistiskt perspektiv kan locka så många - och tänk att sådana kommentatorer finns.
Att titta på tv är ofta slöseri med tid. Inskränkta grindvakter avgör vad som ska synas i rutan. Väktarna står med få undantag i den förhärskande meningens tjänst. Men en vacker dag, sägs det, kommer tv-apparaten och datorn att växa samman. Den dagen öppnas grindarna och burken får samtidigt en hjärna. Bäva månde de politiska och mediala etablissemangen.
Per Ericson
Ledarskribent
08-13 51 58
