De kom från luften. Rånarna landade med en helikopter på taket på bevakningsföretaget G4S penningdepå i Västberga, tog sig in i byggnaden – förmodligen med hjälp av sprängmedel – och grep de kontantsäckar som man var ute efter. Efter en stund lyfte gärningsmännen igen och flög därifrån. De var iskalla och gick in i lugn och ro, enligt ett ögonvittne.

Fotanglar slängdes ut från ovan på vägarna kring området, så att polisens förföljelse på marken skulle försvåras. Rånarna visste sannolikt att man inte skulle jaga dem i luften, eftersom en väska märkt med ordet ”bomb” hade ställts ut vid polishelikoptern på polisflyget i Myttinge.

Inte sedan Bo Widerbergs film Mannen på taket har en helikopter spelat en så dramatisk roll i Stockholms kriminalhistoria som rånarnas vita Bell 206 B.

Det tar emot att säga det, eftersom man inte ska göda brottslingars ego, men gårdagens händelse tillhör våra mest spektakulära kupper någonsin. Och den reser flera angelägna frågor om vad polisorganisationen egentligen håller på med.

För det första: Varför skyddades inte polishelikoptern? Det är generande dåligt att allmänheten, i detta fall förutseende brottslingar, utan större problem kan vandra in på polisflyget och placera ut ett potentiellt farligt föremål.

Polisen verkar inte ha lärt sig någonting av tidigare fall, till exempel förra årets brutala postrån i Göteborg, där attentat mot polisens system sinkat rånarjakten. Polisen måste helt enkelt bli bättre på att skydda sig själv och sina fordon, annars kan den inte skydda samhället och medborgarna. Den här typen av skandaler ska inte kunna få inträffa.

För det andra: Varför tog det så lång tid att svara på rånet? G4S depå ligger omkring fem minuter från närmaste polisstation och gärningsmännen tog en hel halvtimme på sig.

Polisen hade kunnat promenera dit och ändå komma i tid. Trots det anlände man sekunder efter att brottslingarna försvunnit.

För det tredje: Varför är man inte generellt mer uppmärksam på främmande flygande föremål i Stockholms luftrum? Det är pinsamt nog att dessa rånare med en dånande helikopter obehindrat kunde ta luftrummet i anspråk för att genomföra en brottslig operation av närmast militär natur. Men hur pinsamt, och potentiellt fruktansvärt, kommer det inte att bli när en helikopter eller ett flygplan, utan att någon ingriper, används för exempelvis en terrorattack?

Det spektakulära rånet i Västberga visar att polismakten har litet att sätta emot när den organiserade brottsligheten slår till. Man verkar ha samordningsproblem, och det illustreras här inte minst av det faktum att man inte lyckades spåra Bell-helikoptern, som efter ett tips från allmänheten hittades övergiven.

Många enskilda polismän gör helt säkert en jätteinsats. Men de begränsas av en slapp organisation, som måste vässas för att man i framtiden ska kunna möta brott på den här nivån.

Att döma av rånets genomförande är det en professionell grupp som ligger bakom. För det är inte vem som helst som kan landa på ett tak. Piloten har flugit förut, och kan naturligtvis göra det igen. När det eller något liknande händer får gårdagens alla misstag inte upprepas.