Det brukade finnas en alternativ politikervecka i Visby. De senaste åren samlades de i en gammal skola några hundra meter bortanför Almedalen. Det var övervintrade hippes, gröna vågare, trädkramare, kängpunkare, rastafarianer, veganer, anarkister, queeraktivister, likhetsfeminister, syndikalister, marxister, leninister, trotskijster, Mister Krister, Buster Bister och cyklister. Kort och gott späckat med -ister.

Det var seminarier om alternativa livsstilar, genuspolitik, arbetsfri inkomst, djurens rätt, strukturell rasism, gruvstrejker i fjärran land, räntefria banker, kapitalistfritt företagande, byteshandel och parallella valutor. Samt, såklart, frigörande dans och transcendentalt trumspel.

Men i år har det inte hållits någon alternativ politikvecka. Flera har frågat vart den tog vägen. Svaret är dock uppenbart.

Frågeställningar som förr endast återfanns hos haschtomtarna i alternativrörelsen dominerar nu debatten i Almedalen. Om opinionsmätningarna får rätt kommer Stefan Löfven i höst få förhandla med inte mindre än tre partier som alla vill införa sex timmars arbetsdag. Ett av partierna vill dessutom betala fullt arbetsföra människor för att ta ledigt från jobbet och vara hemma under ett så kallat friår. Det är svårt att ge någon exakt siffra innan Almedalsveckan är helt slut, men ETC-grundaren Johan Ehrenberg, som arbetat långt mer än heltid i tre decennier för en arbetstidsförkortning, har varit med i säkert hälften av alla debatter, känns det som. Tillsammans med Daniel Suhonen, som leder vänstertankesmedjan Katalys, nås full täckning.

Veganrörelsens köttmotstånd är nu etablerat. Både MP och FI vill införa köttfria måndagar, och FI vill dessutom sätta in en fyra miljarder kronor stor köttskatt för svenska folket. V har som mål att köttkonsumtionen ska minska.

De alternativa livsstilarna har blivit politisk norm, och representeras med vissa variationer över hela den vänstra delen av partispektret, från V:s och MP:s krav att ensamstående kvinnor ska få rätt att insemineras, till FI:s mål att helt riva upp äktenskapsbalken och tillåta ett slags månggifte.

Det slutar inte där. MP förespråkar räntefri ekonomi, FI vill avskaffa försvaret och Vänsterpartiet vill inrätta ett genuspolitiskt råd med expertis från Aftonbladets ledarredaktion (!) i finansdepartementet.

Tunga politiska förslag, som alliansens 400-miljarderssatsning på infrastruktur eller Kristdemokraternas trevare om Natomedlemskap, går knappt att höra i det alternativa bruset av postkoloniala teorier om rasifiering, vithetskritik och identitetspolitik. Det finns inte längre något behov för en alternativ politikervecka, när hela vänstern har förvandlats till en politisk freakshow.

Per Gudmundson är ledarskribent.

per.gudmundson@svd.se