”Jag hörde flera smällar, men jag reagerade inte speciellt”, säger en person som bor i området till Göteborgs-Tidningen. Återigen har en man skjutits på Blendas Gata i Hisings Backa. Bara några dagar tidigare, i fredags, sköts en annan man ner på samma gata. Uppgifter cirkulerar att det rör sig om två bröder, och polisen misstänker att gärningarna kan kopplas till ett MC-gäng.
”Det här händer varje dag och det är klart att det är jobbigt, men vad ska man göra. Det börjar bli en vardagsgrej”, säger ett annat vittne.
Utvecklingen i Göteborg är inte unik. I onsdags sköts en man på parkeringen vid Sibbarps kallbadhus i Malmö.
Det var en ren avrättning: skott i huvudet, folk omkring, mitt på dagen. ”Fastän jag är i Malmö reagerade jag inte först” sade ett vittne, uppenbarligen bekant med samhällsutvecklingen, till TT.
När Sydsvenskan förra året skapade sin interaktiva karta i Google Maps, Skottdramer i Malmö 2010, var det ett nytt journalistiskt grepp, som man kunde betrakta som en reaktion på den extrema situation som rådde. Alla kommer väl ihåg den ensamma skytt som terroriserade staden.
Men nu, när kartan Skottdramer i Malmö 2011 börjar fyllas på (hittills fjorton skottlossningar varav två med dödlig utgång) blir det tydligt att den nya lasermannen inte stod för allt.
”Vi har sett att antalet skjutningar accelererat de senaste åren”, säger polisen till Sydsvenskan, men försöker lugna läsarna: ”Det är inte den vanliga Malmöbon som blir drabbad utan i de allra flesta fall finns det en kriminell bakgrund hos den som blir beskjuten”.
I dagarna presenterade Brottsförebyggande rådet Det dödliga våldets utveckling. Rapporten visar att mord, dråp och andra former av dödligt våld har minskat de senaste tjugo åren, av en rad anledningar. Sjukvården har blivit bättre, brännvinskulturen har förändrats, barnmisshandel har blivit ovanligare, psykofarmakan effektivare och samhället har blivit mer vaksamt.
Det dödliga våld som förekommer härrör dock i allt högre grad från brottslig verksamhet, som till exempel uppgörelser i kriminella nätverk, visar statistiken.
Här syns klart begränsningen med den mjukare modell för brottsbekämpning som varit rådande i landet alltför länge. Förbättrade sociala omständigheter reducerar fyllemord och lägenhetsbråk, men rör inte den organiserade brottsligheten i ryggen.
Inte heller den borgerliga regeringens satsningar – särskilda aktionsgrupper, bättre underrättelseverksamhet, större samordning mellan myndigheter, utvidgade möjligheter att förverka brottsvinster – tycks räcka. Det är dags att inse att organiserad kriminalitet utgör en klass för sig, och att den måste bemötas med med metoder i en klass för sig.
