ärnpli kten har avskaffats och från den 1 juli ska rekryteringen ske på frivillig basis. Försvarsmakten har dragit i gång en kampanj i syfte att öka kunskapen om försvaret och stimulera till reflekterande tankar kring varför det behövs.
Som Försvarsmakten konstaterar är dess verksamhet inte något som engagerar i rekryteringsmålgruppen. Försvarsupplysningen har inte precis gått på högvarv och kampanjens provokationer är inte så dumma:
”Din kusin är inte särskilt intresserad av att upprätthålla fred utomlands.
Nu väntar vi på din åsikt om vårt arbete
Om du har det som krävs för att ha en.”
Tänk om Högkvarteret var lika suget på åsikter från dem som redan är anställda. Men icke.
Problemet med kampanjen är att den grundas i Högkvarterets föreställning att rekryteringen ska ske med hjälp av varumärkesbyggande och, just det, reklamkampanjer. Den avgörande frågan är snarare om Försvarsmakten har vad som krävs, eller, rättare sagt, att den inte har det.
Utan plikt är rekryteringen helt avgörande för försvaret. Det handlar om cirka 4000 personer årligen. Den sorgelöse försvarsministern har lyft fram en undersökning som visar att 44 procent av unga män och 24 procent av unga kvinnor sade sig vara intresserade av att genomföra militär grundutbildning (SvD 19/5).
Värnpliktsrådet har gjort en egen undersökning som visar att en av tio är mycket intresserad av att genomföra en tremånaders grundläggande utbildning. Av dessa är det bara en tredjedel som vill gå vidare och bli anställd soldat. Alltså cirka 3 procent.
Skillnaden förklaras av att Värnpliktsrådet har informerat om de villkor som gäller för anställning som soldat.
På fredag avslutats Värnpliktsriksdagen. Det är alltså den sista. Det är bekymmersamt.
