Inför 2012 var de ekonomiska utsikterna glåmiga och Konjunkturinstitutet manade till rejäla stimulanser, men regeringen valde att hålla i pengarna. På Harpsund i går kom Anders Borg med en klart mer optimistisk prognos för nästa år än andra bedömare har levererat, men samtidigt flaggade han för 23 miljarder kronor i reformer under 2013. Valåret 2014 blir tillväxten ännu högre och reformutrymmet ännu större.
Man håller igen när det går trögt och gasar på när hjulen rullar. Det är inte ortodox konjunkturpolitik, om man så säger.
Å andra sidan är konjunkturpolitikens historia full av övermod och dikeskörningar, så vem vet: Anders Borg har kanske knäckt den keynesianska koden!?
Under alla omständigheter har vi fått en viktig påminnelse. Att göra statsbudget är lika mycket konst som vetenskap.
Det går inte att på förhand veta om Anders Borgs 23 miljarder eller de 15 miljarder som Konjunkturinstitutet föreslår är det rätta. Med tanke på hur konjunkturläge och arbetsmarknadsläge ser ut, och mot bakgrund av de starka svenska statsfinanserna, är det inte orimligt att lägga förslag om vissa ofinansierade reformer och det viktigaste är att de får rätt profil. När man tar initiativ som förbättrar ekonomins sätt att fungera är det mindre kinkigt med tajmningen.
Detaljerna är fortfarande i kända men inriktningen på regeringens satsningar verkar vettig. ”Fortsatt stärka Sveriges position genom satsningar på infrastruktur, forskning och förbättrade förutsättningar för investeringar”, skriver finansministern på en av sina presentationsbilder.
Infrastrukturen har varit eftersatt länge och forskningen behöver öka. Fast man får hoppas att det inte bara blir mer statligt forskningsstöd utan också åtgärder som stimulerar FOU i den privata sektorn. Vad investeringarna beträffar tycks de vara ett kodord för sänkning av bolagsskatten. Det är bättre än mycket annat men sämre än förbättrade villkor för entreprenörskap.
