Det har utbrutit en het debatt efter SvD:s Wikileaksnyhet om vad USA:s Irakambassadör skrev hem efter ett möte med migrationsminister Tobias Billström och utrikesminister Carl Bildt.
Beror upphetsningen på att regeringen för några år sedan arbetade för att få till stånd ett återvändandeavtal mellan Sverige och Irak?
Det har jag svårt att tro. Återvändandeavtalet och det återetableringsstöd som regeringen skapade har inte varit någon hemlighet. Inte heller kan någon hävda att processen för att få dem på plats har pågått i det fördolda.
Allt detta påpekades förtjänstfullt av Elisabet Höglund i en krönika i gårdagens Aftonbladet.
I ljuset av detta framstår det som märkligt när helig ilska och avgångskrav plötsligt haglar. Varför nu? Varför inte någon gång mellan 2007 och nu? För att rubrikernas svärta var mildare då, under en tid då det rådde politisk konsensus om att mängden Irakflyktingar måste omdirigeras från Sverige och att även andra länder måste ta sitt ansvar?
En del ser samband mellan de avslag som kristna irakier har fått på senare tid och återvändandeavtalet, som alltså förhandlades fram 2007. Är det troligt?
Tja. Det är klart att utan avtal vore det svårare att alls göra verklighet av myndigheternas beslut. Men då är det väl snarare myndighetsbesluten – inte politiken som möjliggör att de verkställs – som man bör invända mot? Och mot avtalet har som sagt få invänt mellan 2007 och nu.
Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas beslut vad gäller kristna irakier kan självfallet ses som felaktiga eller kontroversiella, men besluten i sig påverkas inte av avtalet. En annan sak som många har valt att glömma bort i den fingerpekande debatten är att inga politiker fattar några avvisningsbeslut. Den ordningen har vi tagit bort för att den är rättsosäker.
Som vanligt verkar allt koka ner i en ilska över Carl Bildts bristande finkänslighet. Man undrar vad nästa kollektiva förvåning ska handla om... Man kan även fråga sig om det verkligen är helt gripet ur luften att beskriva nyanlända flyktingar som panka och dåliga på svenska? Är det inte bland annat dessa utmaningar som gör att Södertäljes starke man Anders Lago (s) har som ambition att ”minska antalet flyktingar som väljer att bosätta sig i Södertälje” (DN 25/1)?
Det vore naturligtvis lika orättvist och orimligt att kalla detta ”Lagos syn på irakier”.
Däremot har ministrarnas hantering och sätt att besvara frågor varit obegripligt valhänt. Vadan detta mumlande?
