ag går hellre till frisören än klipper mig själv. Och jag tror inte att frisören buttert tänker att jag borde ”ta hand om min egen skit”.
För gemene man har nog självfrisering varit regel under större delen av historien, men fler och fler bestyr har flyttat ut och blivit professionella tjänster för alla.
Det har förstås funnits en utveckling i motsatt riktning också. Husor och pigor har inte varit vanliga på länge, men det faktum att det förr bara var ett fåtal som hade råd med sådan hjälp förklarar mycket av dagens pigdebatt.
Men, att husor och pigor försvann är inte så konstigt. Utvecklingen krävde ju bemanning på andra håll. Varför lägga mankraft på städtjänster i hemmen (hem som dessutom hade begåvats med dammsugare) när fabrikerna behövde händer?
Det är förståeligt att många ser hushållsnära tjänster som en tillbakagång. Men då glömmer man att idag inte är då. Idag behövs färre händer i fabrikerna, vilket ger färre okvalificerade arbetstillfällen. Dessutom har dammsugaren mist sin frälsarkraft. Den är liksom inte så magisk om den står i städskåpet och ingen har tid att plocka fram den...
Visst är städning ett okvalificerat yrke, men faktiska händer är på uppsving generellt. Det syns inte minst i hur personliga tjänster ökar på alla möjliga områden. Folk går till manikyrister och abonnerar på matkassar. Människor i min närhet – sådana som inte heter Madonna eller Lady Gaga – har personliga tränare. Tjänster, stöd, hjälp. Och allt det där förblir oomtvistat. Ingen säger att man ”borde” ta hand om sina egna naglar eller sina egna matinköp.
Jämförelsevis är tjänsterna i hemmet det som kan hjälpa flest och mest. Manikyr är och förblir trams jämfört med att ha en hanterbar vardag. Hushållsnära tjänster är inget skitgöra, det är ovärderlig hjälp.
Tack vare husavdraget ser vi en veritabel tjänsteboom – som dock riskerar få ett abrupt slut om de Rödgröna vinner valet nästa år.
För en tid sen berättade DN att det ”aldrig funnits så många barnvaktsföretag att välja på till så låga priser som nu” (27/9). I onsdags skrev samma tidning att avdraget har givit 3700 nya företag i år. Merparten finns förstås inom byggsektorn, men det fyrtiotal som erbjuder hushållsnära tjänster har goda framtidsutsikter. I en debattartikel på Brännpunkt häromdagen (2/12) skrev riksdagsledamoten Carl B Hamilton att cirka 85000 ansökningar om avdraget har inkommit in till Skatteverket. Det innebär att uppskattningsvis 150000-200000 människor klarar vardagen med hjälp av dessa tjänster – som i sin tur har skapat runt 10000 vita heltidsjobb. Att avskaffa husavdraget vore bara dumt.
Lägg därtill att mycket av det där tidigare var svarta jobb som lämnade arbetstagarna utan sociala förmåner och pensionspoäng. Även då tog de hand om andras skit. Men samhället tog inte hand om dem. Skulle det vara bättre?
