Betydelsen av gårdagen går inte att överskatta. Men president Barack Obama själv bara snuddar vid varför. Som i förbigående nämner han att ”en man vars far som för mindre än sextio år sedan kanske inte ens hade blivit serverad av en lokal restaurang nu står framför er och svär den mest heliga ed.”

För en hel värld står det klart att USA går främst när det gäller att läka såren från gamla oförrätter och överbrygga uråldriga stridslinjer. Bara där är det möjligt, det som hände i går. Men Barack Obama placerar denna enorma seger enbart i en bisats. Som en storhet i en lång följd av åstadkommanden, en länk i en kedja, en självklarhet. Bara i Amerika.

Barack Obamas installationstal rör till viss del den förändring – change – som länge varit hans signalord. Obama distanserar sig från George W Bush i synnerhet avsett säkerhetspolitik. ”När det gäller vårt gemensamma försvar avvisar vi som falskt valet mellan vår säkerhet och våra ideal.” Vidare understryks vikten av ”större samarbete och förståelse mellan nationer.” Och till Ronald Reagan och Bill Clinton replikerar Obama att den stora frågan inte är ifall staten är för stor eller för liten – utan om den fungerar. Han öppnar för en mer aktiv statsmakt, men säger samtidigt att det allmänna måste ”spendera klokt”, ”göra upp med dåliga vanor” och ”sköta affärerna i dagsljus”.

Men Obamas tal är huvudsakligen förankrat i en tradition av att betona trohet mot grundläggande nationella värderingar.

Dit kan man också räkna själva förändringen. Bill Clintons första installationstal, 1993, hade åtskilliga motsvarande värdeord. Han talade om ”en återfödd vår”, ”en ny tid av Amerikansk förnyelse” och om att ”återuppfinna Amerika”. Det gällde enligt Clinton ”inte förändring för förändringens skull, utan förändring för att bevara Amerikas ideal”. När George W Bush höll sitt första installationstal, 2001, avgavs ”ett nytt löfte att leva ut vår nations möjligheter genom medborgaransvar, mod, medkännande och moralisk karaktär.” George Bush den äldre talade i sitt installationstal 1989 om att ”det blåser en ny vind, och en nation återupplivad av frihet tycks återfödd. Ny mark ska brytas och nya insatser ska göras.” Ronald Reagans första installationstal, 1981, sade samma sak. ”Låt oss förnya vår beslutsamhet, vårt mod och vår styrka. Och låt oss förnya vår tilltro och vårt hopp.” Det låter bekant i dag, och det beror på att det är tidlöst.

Barack Obama ställde sig i går som nummer 44 i en rad, och plötsligt framstod hans retorik inte lika överdådig som tidigare. Det var som om hans budskap nu fick det ämbete det var avsett för.

Det är bara på axlarna av en stadig och trygg demokratisk historia som en Obama kan bäras fram. Barack Obamas installationstal är en bekräftelse av en amerikansk tradition av förnyelse, återfödelse och hopp om en bättre framtid.