bertil Ohlininstitutet | Vägval vänster?
Folkpartiet har rört sig i riktning höger, men nu är det dags att göra en tvär vänstersväng. Det är budskapet i Ulf Öfverbergs skrift Liberalism som jämlikhet - ett perspektiv från vänster. Utgivare är den liberala tankesmedjan Bertil Ohlin-institutet, som står folkpartiet nära.
Det är bra gjort av Ohlininstitutet, och lite modigt, att ge ut en så kritisk analys av folkpartiet. Öfverberg är påläst och argumenterar vältaligt för sin sak. Men det vore katastrofalt för borgerligheten om folkpartiet följde författarens anvisningar.
Grundproblemet med Öfverbergs idéer är inte främst att han föreslår en uppluckring av blockpolitiken, med öppningar för uppgörelser mellan fp och s av gammalt välkänt snitt. Nej, det verkligt bekymmersamma är att han dammar av en socialliberal jämlikhetsvision som är svår att förena med en gemensam borgerlig agenda.
Man kan vara liberal på olika sätt. Den klassiska liberalismen inriktades i hög grad på undanröjande av regleringar och
privilegier, som när näringsfriheten infördes i Sverige under 1800-talet. Socialliberalismen laborerar med en annan frihetstanke, en som inte bara tar sikte på att undanröja hinder utan på att omdana människorna och deras gemenskaper i enlighet med vissa moderna ideal.

Även inom det som kallas socialliberalism ryms ett spektrum av olika ståndpunkter. Men Öfverberg är uppenbarligen en vänsterorienterad socialliberal som vill ”befria” människor från många normer och sociala konventioner, till exempelvis sådana som har med könsroller att göra. I sådana sammanhang krockar två frihetsbegrepp. Ett som säger att staten ska stå neutral i förhållande till människors livsprojekt så länge de inte kränker någons rättigheter, ett annat som säger att också det civila samhällets relationer ska präglas av en motsvarande neutralitet.

Vad händer när vänsterliberalen ser möjligheter att använda statens maktmedel för att förändra beteenden, attityder, övertygelser och institutioner i det civila samhället? Det finns en
risk för att det ena frihetsbegreppet får ge vika för det andra. Staten uppmanas att ingripa för att ställa världen till rätta i enlighet med socialliberala drömmar.
Om mamma och pappa inte självmant delar på föräldraledigheten, ska de då tvingas att göra det? Om Svenska kyrkan kommer fram till att det inte är förenligt med den kristna läran att viga homosexuella, ska den då beordras att göra detta, alternativt fråntas vigselrätten för heterosexuella?
En person med klassiskt liberala, eller libertarianska, utgångspunkter skulle svara nej. Jag misstänker att en modern socialliberal av Ulf Öfverbergs typ snarare lutar åt ett ja.

Vänsterfolkpartismen är inte särskilt liberal, i alla fall inte om vi använder begreppet i dess klassiska bemärkelse. Om den anammades av folkpartiet skulle den dessutom kvadda den borgerliga alliansen. De fyra oppositionspartierna kan enas i en strävan efter ett regeringsskifte som bryter den socialdemokratiska makten över samhället. Men om en liten falang inom borgerligheten
försöker utnyttja alliansen till att pracka på människor vänsterliberala livsstilar kommer endräkten att övergå i splittring.