Idag drabbar de samman igen. Nytt för säsongen är att det nu är både sju partiledare, men också två koalitioner som möts. I övrigt kan vi vänta oss välbekanta visor i dagens partiledardebatt. De rödgröna kommer att prata om finans- och jobbkris, hänvisa till gårdagens varsel på Volvo, samt krydda med påhopp om Mellanöstern. Alliansen å sin sida kommer att peka på hur lite vi över huvud taget vet om vad de rödgröna vill göra.
Självfallet oroar den mörka arbetsmarknaden, men det är långtifrån givet att krisen är oppositionens trumfkort. Att de vill att regeringen skjuter till pengar till kommun- och landsting har vi sett utspel om. I övrigt är den rödgröna politiken för arbete inte mycket att ty sig till när ovädersmolnen hopar sig.
Arbetslinjen är nödvändig för att hålla fortet i tider som dessa. Nyligen har det rapporterats om att intresset för hushållsnära tjänster ökar allt mer, med resultatet att sektorn växer och nyanställer. Sådana ljuspunkter behövs, men från oppositionen hörs samma gamla refränger om pigavdrag. Det signalerar inte trovärdighet när ett aspirerande regeringsalternativ buar ut en politik som medför att det finns åtminstone en bransch där jobben faktiskt är på tillväxt.
Av opinionen att döma är väljarna medvetna om det här. Allt färre verkar benägna att luta sig mot Mona Sahlins axel i lågkonjunktur. Detta ger de borgerliga partiledarna ett spelrum inför dagens debatt. De bör inte låta sig begränsas av oppositionens ämnesval, utan bredda diskussionen och ställa Allians mot rödgrön röra på fler politikområden än arbetsmarknaden. Det måste finnas tid att tala om fler saker än krisen. Och dessutom: Varför reprisera ett redan vunnet slag?
”Stöld i hemmet utan inbrott”, kallas det växande brottsområde som framför allt drabbar äldre och funktionshindrade, rapporterade SvD i måndags. Stölderna går i vågor över landet och utförs av ligor som systematiskt tar itu med en landsända, för att sedan söka nya betesmarker. Det är en relativt outforskad typ av brott, men helt klart är att den förstärker den där känslan av skevhet, som Fredrik Reinfeldt talade om i sitt jultal för några veckor sedan.
Här reser ligor över landet och anmälningshögarna växer i samma takt som ligornas intäkter. För brottsoffren och deras anhöriga finns sällan någon upprättelse att få.
– Den vanligaste reaktionen på att det finns våld och att det begås brott i Sverige är att ingenting händer. Ingenting, sade Reinfeldt i sitt jultal.
Kvar blir bara känslan av att samhället har givit upp kampen för det som är rätt och mot det som är fel.
Oppositionen talar gärna om orättvisor, men är notoriskt dålig på att uppmärksamma det som är orätt. Det senare har alltid varit en borgerlig styrka. Således vill vi idag höra såväl statsministern som hans allianskolleger ta fasta på det tema som fanns i hans jultal.
Det är viktigt att de löften som hördes där inte bara upprepas, utan också fullföljs samt ställs emot vänsterns prioriteringar. Att lova ett uppsving för lag och ordning är att ta itu med en otrygghet som faktiskt är en av våra största orättvisor. En uppgift för Alliansen.
