När rösterna var räknade och krutröken lagt sig i snällismens parti stod Göran Hägglund kvar som partiledare. Det var ett väntat resultat. Partiledarstriden riskerar dock att få långtgående negativa effekter inom partiet.

Precis som i Socialdemokraterna, vars partiledarfråga fått väsentligt större medial täckning, är skiljelinjerna fastslagna sedan länge. Det nyss avslutade slaget stod mellan Hägglunds mer liberala skara och Mats Odells socialkristna höger.

Många kristdemokrater ville plädera och ge sitt stöd till endera av kandidaterna och båda kan känna att de betytt mycket för partiet. Hittills. KD:s stora sorg är dock att den uppslitande partiledarstriden inte lett till en hållbar lösning, det skulle den aldrig lyckas med. Varken Hägglund eller Odell har de senaste veckorna gett något piggt intryck och entusiasmen från folk utanför partiet har också uteblivit.

KD:s framtid innefattar förändringar. De breda väljargrupperna måste göras uppmärksamma på vad partiets kristna värdegrund innebär för politikens tillkomst. Partiet måste också släppa fixeringen vid frågor som berör få men ökar misstron mot partiet hos många, som exempelvis frågan om sterilisering vid könsbyte.

Om partiet i stället förmådde att forma en politik utifrån individen och de mindre gemenskapernas roll samt lyfte människans fri- och rättigheter på en konservativ nivå skulle KD bli relevant för så många fler. Genom att referera till de moraliska grunderna för sina ställningstaganden skulle KD också framstå som en beräknelig och pålitlig hamn i ett ideologilöst, stormande hav. Där är vi inte i dag och varken Hägglund eller Odell har goda förutsättningar att ta partiet dit.

Det innebär att det viktigaste arbetet för Kristdemokraterna fortfarande återstår. Risken för att partiet nu sluter sig är dock påtaglig. Partiledarstriden har varit en smärtsam process för landets mest konflikträdda parti och tanken på att öppna upp för nya kampanjer är nog föga attraktiv för de flesta. Det är dock just vad som behövs.

Att valet blev så jämnt som det blev – Odell fick närmare en tredjedel av rösterna – talar också för att partiet ännu inte har nått sitt mål. Hägglunds uppdrag är nu att förbereda KD för att anpassa sig till framtiden. En ordentlig inventering av partiets talanger, för det finns gott om dem runt om i landet, vore ett gott första steg.

Ännu framstår Alf Svensson som KD:s naturlige ledare, det är inte hållbart. Just nu förvaltas bara hans arv, ett förflutet. Kristdemokraterna förtjänar en framtid och det är Hägglunds arbete att förbereda den.