öran Hägglund borde ha prioriterat att tacka ja till Pridefestivalens partiledardebatt. Framför allt för att han genom att välja bort den missar en möjlighet att säga ungefär detta:
Hej Stockholm Pride! Tack för att jag får delta i partiledardebatten här. Extra glad är jag för att ”makt” är temat för Stockholm Pride 2010.
Vi kristdemokrater vill föra en diskussion om politikens gränser och där är begreppet ”makt” centralt. Tydliga gränser för politiken ökar människors makt över sina egna liv.
Jag vill att Kristdemokraterna ska vara en politikens gränspolis. Jag vet också vad många av er tänker när jag säger det: ”Och det ska komma från honom.”
Att försvara politikens gränser är en svår uppgift för vilket parti som helst, och den uppförsbacken är ännu litet brantare för oss kristdemokrater. Men det pågår en förändringsprocess i mitt eget parti och jag upplever att vi har kommit en bra bit på väg.
Jag hoppas därför att ni tror mig när jag säger att detta är en frihetsfråga som jag kommer att kämpa för och som i allra högsta grad är relevant här idag.
När politikens gränser överskrids är det i större utsträckning den som valt en annan livsstil än den gängse som drabbas. Att sätta gränser för politiken är på så sätt också en HBT-fråga.
Men det finns en anledning till att jag drar mig för att säga så. Låt mig utfärda en liten varning: Lyssna noga nästa gång en politiker säger ”HBT-fråga”. Vilken är då utgångspunkten?
Är det ett samhälle där alla medborgare är lika inför lagen, oavsett kön eller sexuell läggning? Eller är det ett samhälle där politiker delar in människor i just dessa kategorier?
En av de frågor som ligger mig varmast om hjärtat är att beslut som rör människors vardag ska fattas av individer och familjer själva. Då behöver vi ingen särskild politik baserad på kön eller sexuell läggning. I ett samhälle där politiker sysslar med särskilda HBT-frågor har politikens gränser redan överskridits.
Jag har tidigare varnat för en utveckling där politiker reducerar människor till representanter för grupper. För ju fler ”grupper” som utmålas som utsatta, desto lättare blir det för vänstern att överträda politikens gränser.
Istället har jag valt att prata om verklighetens folk. Jag tycker det är kul att RFSL har lagt märke till det. Hej RFSL! Ni skriver på er hemsida under rubriken ”Verklighetens folk”: ”För att vi alla ska kunna känna oss verkliga, krävs mer politisk inblandning, inte mindre.”
Jag tror att det är precis tvärtom. Det är inte upp till mig, eller någon annan politiker, att vare sig bryta eller skapa normer.
Verklighetens folk. Vilka är det? Det är ni – och jag vet att ni är många här idag – som tycker att både ni själva och er granne ska få välja livsstil utan att jag eller någon annan tyckare ska lägga sig i. Det är makt.
