et blir ett minne för livet. Den kommentaren fälldes säkert åtskilliga gånger igår, men vad man kommer att minnas är förstås inte gott att veta. Det kan vara all ståt och prakt vid kronprinsessans bröllop, att rätt och slätt att ha varit där när kortegen drog förbi eller Delicatos blåbärsmazarin. Härnäst väntar minnesböcker och kanske något driftig entreprenör som skapar en sajt för allas våra bröllopsminnen.
Minnen kan bara finnas där, men är nog vanligen förknippade med något. Souvenirer, tid och rum. Samtidigt kan samma sak utlösa helt olika minnen hos olika personer (åh, vilken fest – åh, nej jag blev inte bjuden). Men saker kan också få en ny innebörd om kontexten ändras. En vacker dag kanske en av Daniel Westlings roddmaskiner står på Livrustkammaren...
Och vad är det som har hänt här då? Några kommer att hata den lätt sjösjukegröna bänk som liksom en projektil kraschat in i Börshuset. Den ena halvan finns på insidan, den andra på utsidan. Jag gillar den och gläds åt att Nobelmuseet visar 1983 års fredspristagare Lech Walesas arbetsbänk från Leninvarvet i Gdansk.
Med sin utställningsverksamhet vill Nobelmuseet lyfta fram den kreativa processen. Men det handlar förstås också om att minnas hjältarna utan att för den skull göra museet till en plats för profan dyrkan av genier. Arbetsbänken är en påpasslig hyllning trettio år efter den fria fackföreningen Solidaritets födelse.
I all sin enkelhet är arbetsbänken också en minnesresa tillbaka till den Lech som Walesa ursprungligen var, innan historien tog en annan väg.
Den polske konstnären Gregorz Klaman står bakom installationen Crushing in som förvandlar det alldagliga till en laddad symbol – och därmed till något mer än ett äreminne. Klaman menar att Walesa – som på vår sida av Östersjön är en nästan arketypisk hjältefigur från ofrihetstiden – inte tillåtits spela den rollen i Polen. Han blev antingen ”älskad” eller ”hatad”.
Klaman är fascinerad av Solidaritet, men också av hur Walesas andra och inte lika goda karaktärsdrag kommer fram i rollen som politiker och president (och som är den främsta orsaken till polariseringen kring hans person). Detta bildar i sin tur utgångspunkt för att kritiskt betrakta Polen efter kommunismens fall.
Crushing in illustrerar också att det kollektiva minnet kan glömma hur det egentligen var. Berlinmurens fall har blivit symbolen för kommunismens sammanbrott i Europa. Arbetsbänken påminner om att den viktigaste startpunkten för frihetens triumf var strejken vid Leninvarvet 1980 och bildandet av Solidaritet.
För Klaman är det också viktigt att arbeta med samtidshistorien därför att unga i Polen inte känner till den. Hur ska det då vara i Sverige?
