Kolumn | VindkraftverkenBakgrunden är följande. Vindkraftsindustrin har hos Kammarkollegiet ansökt om att bygga 7 000 - 10 000 storskaliga vindkraftverk i vårt land. Det är gigantiska industrianläggningar, som i huvudsak ska läggas utanför våra stränder och kuster. Anläggningarna är ofta 120 meter höga, med blad stora som jumbojets. Regeringen är pådrivande: den vill att vindkraften ska bli tjugo gånger större än i dag.
Allt fler medborgare inser att detta är ett hot mot landskapet, mot vår närmiljö, mot oss människor. På många håll växer det fram starka folkliga opinioner mot detta. Människor som bor i närheten av befintliga vindkraftsanläggningar berättar om stress, psykiskt lidande, förstörda naturvärden. Den mot vindkraft kritiska organisationen Svenskt Landskapsskydd är vår snabbast växande nya miljörörelse.
I denna situation samlades för några veckor sedan fyra traditionella miljöorganisationer till hearing i Stockholm. Samtliga var - i varierande grad - positiva till storskalig utbyggnad av den industriella vindkraften. I den mån de var kritiska gällde det kraftverkens effekter på fåglar och fiskar.

Det är utmärkt att värna om fåglar och fiskar. Men samtidigt talade man väldigt lite, praktiskt taget inte alls, om hur den storskaliga vindkraftsindustrin påverkar människor. Hur påverkar det oss om man smäller upp 120 meter höga kraftverk med 80 meter breda blad utanför husknuten? I en artikel för några veckor sedan på denna plats försökte jag illustrera detta med en liknelse. Hur skulle stockholmarna reagera om man byggde 40 sådana kraftverk i Riddarfjärden? 100 vid Nämndö? Det som i dag är vår vackraste miljö och natur kan om några år vara en ful och människofientlig industripark av gigantiska snurrande vindkraftverk.

Det är detta hot människor står inför. På miljöorganisationernas hearing hånade Per Stenbäck, ordförande i Greenpeace, denna oro. Han refererade min artikel, och sade: "Jag hoppas att vi ska kunna ta kål på några av de känslomässiga och i vårt tycke osakliga argument som funnit fart i debatten på senare tid."Bra. Därmed klarläggs positionerna. Ordföranden för Greenpeace går hand i hand med exploatörerna och den politiska makten. De som uppfattar exploatörernas och den politiska maktens agerande som ett hot mot miljön, är "känslomässiga" (och för honom är detta uppenbarligen negativt). Och så säger han "osaklig". Låt oss se vad det konkret innebär. Du har t ex köpt ett hus på den lilla ön Furillen utanför Gotland. Plötsligt smälls ett par gigantiska vindkraftverk upp där. Hela din närmiljö slås sönder. Allt som var skönt och underbart på ön förstörs. När solen står i visst läge innebär rotorbladens eviga snurrande att du får motsvarande en fotoblixt i sekunden i ögonen. Du kan inte sova på grund av bullret.

Jag talar inte om mig själv, jag talar om en annan. Jag skulle också kunna tala om alla de boende utanför Laholm i Halland som lider av att deras vackra natur är förstörd av vindkraftverk. Eller de i Barsebäck och Abbekås och på skånska Österlen som med bävan och ångest ser hur politiker och exploatörer hand i hand planerar att förstöra allt skönt, allt vackert, allt som kan ge ro och frid. Jag skulle också kunna hänvisa till den djupa sorg man känner när man kommer till Skagen och ser hur de har förstört målaren Kröyers strand - en av de vackraste platserna på jorden - med ett enda vindkraftverk.
För ordföranden i Greenpeace är detta negativ "känslosamhet" och "osaklighet". Han vill dessutom "ta kål på" oss som känner så. Det är utmärkt att han har klargjort detta. Och vi ska gärna ge honom en match.

99F

goran.skytte@telia.com

Göran Skytte