I mellandagarna berättade ÖB, Sverker Göranson, hur illa det egentligen är ställt med Sveriges försvar.

”Vi kan försvara oss mot ett angrepp med ett begränsat mål. Vi talar om ungefär en vecka på egen hand”, förklarade han för SvD:s Mikael Holmström ( 30/12).

Observera formuleringen ”ett begränsat mål”. Det innebär i praktiken att under en vecka, kan typ Göteborgs hamn eller Stockholm försvaras. Inget mer.

Sveriges försvar bygger därefter på att man efter ett par dagar ska få hjälp av andra länder. Men som generalmajor Karlis Neretnieks, före detta rektor för Försvarshögskolan, förklarade i Ekot ( 28/12): ”Vår förmåga att kunna ge och ta emot militär hjälp är nästan obefintlig idag. För att göra det krävs en organisation som tar hand om flyg- eller fartygsförband som kommer till Sverige.”

Men någon sådan organisation finns det inte, och det kommer att ta månader att bygga upp den. Faktum är att Sverige inte ens kan skydda de utländska styrkor som mot förmodan skulle dyka upp och hjälpa till, för det finns inget fungerande luftvärnsförsvar.

Inte heller har vi förmåga att hålla vår del av solidaritetsförklaringen och rycka ut till exempelvis Baltikums hjälp, eftersom det kommer att ta veckor att få ihop materiel och folk. Vårt flyg kan inte heller möta det luftvärn och luftförsvarsrobotar som skulle kunna finnas på andra sidan.

Läget är med andra ord dåligt, och det kommer att bli sämre. 2001 bestod Försvarsanslaget av 1,8 procent av BNP. 2012 var motsvarande tal 1,2 procent av BNP och regeringen vill, trots Jas-satsningen, fortsätta att spara på Försvarsmakten.

Så det är inte konstigt att ÖB slår larm, och det är bra att han som myndighetschef talar klarspråk. Folk har rätt att veta att nuvarande politik gör att man bara har förmåga att försvara en tummetott.

Minskade anslag är visserligen inga konstigheter i lågkonjunkturens Europa där alla behöver spara och effektivisera. Försvarsmakten kan knappast inte heller anklagas för att ha svart bälte i smidiga och kostnadseffektiva rationaliseringar av sin verksamhet, men det kan inte heller regeringen som har tvingat myndigheten till nedskärningar som varit både ineffektiva och dåliga.

Att regeringen i sin spariver ekonomiskt rumphugger Försvarsmakten så att man i praktiken blir oduglig när det gäller kärnverksamheten – att försvara landet – är inte acceptabelt. Att inte tala klarspråk om att Sveriges försvarspolitik är byggd på luftpastejer á la solidaritetsförklaringen när vi i själva verket är värnlösa vid ett eventuellt anfall är inte heller okej.

Men som skattebetalare kan man nu bara hoppas på att ÖB:s utspel inte ökar striden mellan regeringen och Högkvarteret utan istället leder till konstruktiva lösningar om hur Försvarsmakten ska verka och hur landet ska försvaras.

Det är trots allt en fråga som är så viktig att den borde stå över allt annat, och intressera fler av landets väljare.