I Norge känner de flesta till ”Asgeir – Chefen över alla chefer”. Han var i slutet av 1990-talet en populär figur i ett barnprogram och han var just vad han hette. En person med den samlade kunskap som krävs av en chef som är chef över alla andra chefer, helt enkelt.

Jag tänker på honom varje gång en ny inspektion som ska förhindra klantskalleri och skandaler i statens tjänst presenteras. Vi närmar oss raskt inrättandet av en inspektionsinspektion som ska övervaka alla redan tillsatta inspektioner.

Den nya vårdmyndigheten, Inspektionen för vård och omsorg, som på nytt presenterades i helgen får det formella uppdraget att följa upp offentligt och privat driven vård.

Det innebär ett par behjärtansvärda uppgifter. Dels ska den kontrollera och inspektera vårdapparatens tillkortakommanden, dels ska den genom sin verksamhet förekomma dem som med hänvisning till fall av vanvård vill leda i bevis att alla vårdföretag och privata inslag i välfärden bör förbjudas. Med kontroll och uppföljning undermineras vänsterns beskrivning av välfärden som oreglerad och styrd enkom av profiten.

Den nya myndigheten är Göran Hägglunds budgetpost, ingen ska snylta på den. Men ett betydligt viktigare bidrag till kvalitetskontroll och uppföljning har drivits av KD långt tidigare. Märkligt nog talar partiets företrädare relativt sällan om det.

En stark garant för att verksamheter granskas är de nya, fria skol- och vårdvalen. I stället för att chefen över alla chefer bestämmer, är det brukarnas egna åsikter som avgör. Skolvalsreformen börjar bli vuxen och letar sig ut i världen där andra länder tar intryck och gör efter.

Vårdvalet är en yngre reform och den är långt ifrån färdig eller så etablerad som det fria skolvalet. Men den grundläggande tanken, att patienten och inte vårdapparaten är i centrum, förflyttar makt från den politiska sfären till medborgaren.

När KD är som bäst, driver partiets företrädare maktfrågor som exempelvis det fria vårdvalet.

Med myndigheter är det som med chefer. Det finns ingen som sitter inne med all kunskap och erfarenhet nog för att alltid veta vad som är bäst för dem som befinner sig längst ner i hierarkin. Därför är det gott att Chefen över alla chefer bara finns i fantasin. Ingen kan ha koll på allt.

I verkligheten är en kombination av uppföljning, tydliga och gemensamma regelverk och medborgarens makt att välja och välja bort att rekommendera. Det innebär kvalitetskontroll från två håll.

Göran Hägglund ska inte vara chef över alla chefer, men det är bra om han som chef över socialdepartementet driver på reformer som gör var och en av oss till chef över våra egna välfärdsval.