När kommer jobben? Det var frågan den moderate finansministern Anders Borg ställde sig vid en pressträff igår. Han hade ett svar också.
En rad prognosmakare har konstaterat att den stora finanskrisen inte fick riktigt så svåra konsekvenser som man tidigare befarat. Arbetslösheten blev inte 12 procent, som man fruktade, utan tycks nå en topp i år på mellan 9 och 10 procent. Därefter sjunker den med en procentenhet om året, och landar år 2014, om man får tro Ekonomistyrningsverket, på 6,6 procent.
Men bara under förutsättning att Alliansens reformer under mandatperioden inte rivs upp, var Borgs poäng. Om de rödgröna kommer till makten och gör som de lovat kommer det färre jobb, och väntan på dem blir längre.
De rödgröna vill ju höja arbetsgivaravgifterna för de unga och de äldre, avskaffa rut-avdraget, återinföra förmögenhetsskatt, slopa det fjärde steget i jobbskatteavdraget samt höja ersättningsnivåerna i arbetslöshets- och sjukförsäkringssystemen.
Tillsammans leder detta ofrånkomligen till stelare arbetsmarknad, svagare vilja att anställa och lägre incitament att jobba. Med andra ord: färre jobb senare.
Man kan diskutera hur många färre jobb, och hur mycket senare de kommer, men inte att det faktiskt förhåller sig så, menade Borg.
Väljarna tycker att jobbfrågan är valets viktigaste, berättade Ekot i onsdags, baserat på en opinionsmätning av Sifo. Det är inte så förvånande när arbetslöshetsprocenten nästanär tvåsiffrig. Och att det finns skillnader i hur de politiska blocken vill åtgärda problemet har inte heller undgått väljarna, att döma av de ständiga nederlagen för Mona Sahlin i förtroendemätningarna.
Mot den bakgrunden är det naturligtvis klokt tänkt av Moderaterna att presentera solida analyser av vilka skador en rödgrön politik skulle åsamka jobbtillväxten. Men det räcker inte.
Att ställa sig frågan när jobben kommer, och svara att de kommer nästa mandatperiod bara politiken får ligga fast, är att göra samma misstag som Göran Persson gjorde när han förlorade valet 2006. Jobben kommer, sade han, utan åtgärder.
Svaret kan aldrig tillåtas vara att jobben kommer per automatik när vi går in i en bättre konjunktur. Svaret måste vara att ytterligare reformer kan skapa ännu fler jobb, ännu snabbare.
