Rösterna är räknade, mandaten utdelade. Statsminister Fredrik Reinfeldt kan börja regera. Fantasierna om samarbete med Miljöpartiet kan lämnas åt kvällstidningarna. Systemet är väl rustat för en regering utan egen majoritet i parlamentet. Under huvuddelen av vår demokratis historia har landet letts av minoritetsregeringar, och väldigt lite talar för att det skulle bli svårare under denna mandatperiod än tidigare. Hinder finns, men domedagen är inte nära.
För det första ska det mycket till innan De rödgröna partierna går så långt att de väljer att samarbeta med Sverigedemokraterna om att fälla regeringen. Dels har de lovat att inte samarbeta, dels skulle de inte vinna på det.
För det andra krävs det att blott två personer i oppositionen tar sitt förnuft till fånga och röstar med regeringen, om nu olyckan skulle vara framme och skapa skarpt läge. De blir inte svåra att övertala när valet står mellan rikets stabila styre och ökat sverigedemokratiskt inflytande.
För det tredje är det inte alls givet att SD i varje läge vill skapa instabilitet – de är ju mest av allt i behov av att framstå som ansvarstagande och seriösa.
För det fjärde är budgetprocessen numera helt anpassad för minoritetsstyre, varför huvuddelen av regeringens politik överhuvudtaget inte står på spel.
Redan i höstbudgeten, som läggs den 12 oktober, kan regeringen infria en mängd av sina vallöften. Det femte steget i jobbskatteavdraget, den sänkta skatten till pensionärerna och den halverade momsen på restaurang är exempel på reformer som omedelbart kan sjösättas enligt plan.
Men det finns ingen anledning att stanna där. Regeringens mandat från väljarna är osedvanligt starkt. I normalfallet tappar sittande regering stöd, men Alliansens har ökat, vilket visar att regeringen har väljarnas förtroende att gå vidare med samma höga reformtakt som under den förra mandatperioden.
Mycket behöver göras redan nu. Under de gångna åren har småföretagandet, till exempel, inte gynnats nog. Varför inte stjäla den enda goda idé som De rödgröna hade, och sänka arbetsgivaravgifterna för småföretagen? Konjunkturinstitutet har ju bedömt att reformutrymmet är 12 miljarder kronor högre nästa år än vad finansminister Anders Borg har räknat med hittills. De rödgröna lär knappast gnälla.
Därutöver kan man slopa tillväxtskadliga saker utan egentlig kostnad, som värnskatten.
En stor anledning till att Sverige klarade den globala finanskrisen var att Alliansen hade inlett sin regeringsperiod med en rad tuffa och snabba reformer, samt att regeringen när krisen kom höll fast vid sin politik. Det är på grund av detta som väljarna valt om regeringen, och stärkt dess mandat.
När Reinfeldt fyllde 45 år i augusti skämtade man i hans stab om att ett viktigt mål var nära nog uppnått. Skattetrycket, som varit 48,8 procent vid tillträdet 2006, var nu nästan lika lågt som statsministern var gammal.
Inte illa på en mandatperiod. Men det krävs en ny målsättning nu, såtillvida statsministern inte har tänkt sig att bli rejält mycket yngre under de kommande fyra åren.
Nu är rösterna räknade. Alliansen står starkare än tidigare. Det är dags att börja regera.
