Lådvinet Vernissage Syrah Rosé marknadsförs som ”sommarens elegantaste rosévin”, men det iögonenfallande är att bag-in-boxen är utformad som en handväska. Rosa rutor, gyllene beslag och ett formspråk som ska leda tankarna till Versace och vingliga klackar är kanske inget för vinkännarna, men, som producenten skriver, ”bag-in-bag-vinet med den kvinnliga touchen” ska ”vända sig till den nyfikna och moderna konsumenten”.
Det är, kort sagt, en produkt mer för läppkliniken än för Munskänkarna.
Är det ett problem att en vintillverkare säger att produkten är kul, glittrig och tjejig? Det är antagligen djupt mänskligt att svara ja på den frågan. Att inte minst kvinnlig alkoholkonsumtion är sprängstoff även i världens jämställdaste land visade debatten efter att bartendern på Stockholmskrogen Rival hade nekat en ammande kvinna ett andra glas bubbel.
Annars har vi svenskar oron institutionaliserad i folkhälsoetablissemanget. Häromdagen föreslog Systembolaget höjd skatt på lådviner (vilket ledande politiker för ovanlighets skull nobbade – i normalfallet är utgångspunkten att folk inte vet sitt eget bästa och att paternalistiska åtgärder kan leda medborgarna rätt).
Mattias Svenssons Glädjedödarna – en bok om förmynderi (Timbro) är ett principiellt försvar för individens frihet. Boken är ingen exempelsamling. Tvärtom är det en resonerande och ideologisk skrift. Men Svensson tar ändå läsaren genom en mängd – dans, video, chips, techno, cyklar, dokusåpor, spel, snus etcetera – företeelser som blivit föremål för missriktad samhällelig omsorg.
Under motbokstiden, exempelvis, ransonerades brännvinet. En kroggäst fick bara köpa ett begränsat antal centilitrar, och enbart med mat till. Detta ledde till en omfattande smuggling och kriminalitet. Svensson visar också elegant hur det gick för den som skulle skyddas från alkoholen: ”En fyllerist greps 1920 i Göteborg med tio ägg på fickan, ’restriktionsmaten’ (den billigaste à la carte-rätten på menyn) från lika många krogbesök”.
Vi skrattar i dag åt förbudstiden. Men i majnumret av Nöjesguiden skickades reportrarna ut att testa den mat som lagen föreskriver att nattklubbar ska kunna servera. De fann ”mat för hamstrar”, ”trögflytande sörja” eller ”en bit kartong” – för 295 kronor. Senaste numret av Magasinet Neo undersöker samma fenomen, men finner att ”Köket är tyvärr stängt”. Den lagstiftning som ska göra det tråkigt att supa och lätt att äta leder alltså fortfarande till motsatsen.
I Glädjedödarna frilägger Svensson mekanismerna bakom paternalismen och skärskådar effekterna av den förmenta omsorgen. Resultatet är en mycket god argumentsamling mot förbudspolitik.
Men, undrar nu vän av ordning, är verkligen rosé i pappväska syftet med den liberala demokratin? Är det för detta vi slåss? Nej, men friheten att ha roligt är nog så viktig, och känslorna bland dem som utsätts för regleringarna (ofta lågutbildade, unga, kvinnor, underklass, förortsbor) ska sannerligen inte föraktas.
Dessutom leder friheten till framgångar. Formgivaren Sofia Blomberg vann förra året guld i Pentawards, världens största designtävling för förpackningar, med sitt handväskvin.






