<b>ehdi Ghezali</b> gjorde ett av sina få framträdanden den 4 juli 2006. Han höll ett anförande vid en demonstration arrangerad av den lilla fria vänstergruppen Eurocolors, som ville ”använda konst som vapen mot fördomar”. Men protesten gällde inte bara Guantánamo. Man bar även plakat med porträtt av Oussama Kassir, nu dömd till livstids fängelse för terroristbrott i USA. Bland talarna fanns ordföranden för Sveriges Muslimska Råd, Helena Benaouda. Hon är mamma till Safia Benaouda, som tidigare suttit fängslad i Etiopien och som nyligen greps med Ghezali i Pakistan.
Andra talare var Yvonne Ruwaida, styrelseledamot i Miljöpartiet, och Eva Björklund, då styrelseledamot i Vänsterpartiet.
<b>Terrorism har aldrig</b> existerat i ett vakum. Några nyutgivna böcker visar hur vänstern har stått för en tillåtande miljö.
En stor läsupplevelse är Peter Øvig Knutsens <i>Blekingegadeligan</i> , utgiven i två band av Karneval förlag. Berättelsen om gruppen KAK, Kommunistisk Arbejdskrets, är som en bättre kriminalroman, fast helt sann. Den lilla gruppen skapade redan på 1960-talet förbindelser med den palestinska terrororganisationen PFLP. Efterhand blev den danska gruppen en understödjande cell. Med bankrån och vapenstölder (från svenska militära förråd) blev de den palestinska terrorismens väpnade skandinaviska gren.
Böckerna har blivit enormt uppmärksammade i vårt grannland. Där debatteras bland annat ligans beryktade juderegister – en sofistikerad kartläggning av den ”zionistiska” fienden i Danmark. Men även nu, när hela den fruktansvärda sanningen lagts i dagen, finner ligan stöd inom en intellektuell vänster. I danska radikala tidskriften <i>Social Kritik</i> (feb/09) publicerades ligans sextiosidiga (!) försvarstal.
I <i>De ska ju ändå dö</i> (Fischer & Co) skriver Gunnar Ekberg om en svensk parallell. Ekbergs trovärdighet är förvisso kantstött sedan han avslöjades som IB:s infiltratör och provokatör i den svenska bokstavsvänstern och Palestinagrupperna på 1970-talet, men det han berättar får tyngd mot bakgrund av Blekingegadeligan.
<b>Sverige hade också</b> en intellektuell extremvänster, personifierad i exempelvis författaren Staffan Beckman och journalisten Jan Guillou, med väl utvecklade förbindelser till palestinska väpnade grupper. Den som väljer att helt tro på Ekberg kan rentav lätt föreställa sig att denna vänster skulle kunna ha agerat stöd åt en svensk Blekingegadegrupp.
Där fanns en romantiserande hållning, ibland rent konkret. Ekberg berättar att den svenska läkare som på sjuttiotalet misstänktes för terroristkontakter – i sjukhusspionaffären – sedermera gifte sig med PFLP:s dåvarande kontaktman i Sverige. Hon är för övrigt idag lokalpolitiker i V.
<b>Begreppet ”nyttig idiot”</b> sägs härstamma från Lenin. Han ska ha åsyftat de vänsterradikaler i väst som inte begrep hur de tjänade Sovjetunionen. Frasen kan vara giltig än idag, även om den inte längre enbart gäller vänsterradikaler. Bakom fasaden på en i övrigt legitim kritik mot samhälleliga oförrätter tycks de trådar löpa som binder samman extremisterna med deras livsuppehållande stödgrupper. Kända debattörer skapar en tillåtande miljö.
Fenomenet har hittills tillskrivits aningslöshet.
