I Stockholms län bor 22 procent av Sveriges befolkning. Tillsammans står dessa för 29 procent av tillväxten i den svenska ekonomin, och för 50 procent av statens direkta skatteintäkter.

Alltså: en ungefärlig femtedel av befolkningen, ihopklämd på två hundradelar av Sveriges yta, betalar hälften av statsskatten.

Det konstaterar Stockholms handelskammare i en ny granskning av det kommunala utjämningssystemet. Landstinget och kommunerna i Stockholm betalar i år 8,8 miljarder kronor netto till resten av landet, enligt beräkningarna.

Utjämningen är en mycket märklig konstruktion. Kommuner som sköter sig, håller hårt i plånboken och skapar jordmån för företagande och tillväxt straffas, och får betala till kommuner som bygger idrottshallar och går med underskott. Det är en omvänd incitamentsstruktur, där bland andra Malmö, som drar in 3,7 miljarder kronor, och Göteborg, som går 2,8 miljarder kronor plus på systemet, är vinnare.

Vårdbiträdet i skötsamma Solna subventionerar direktören i Örgryte. Rättvist?

Stockholm är ingen bräcklig planta, men siffrorna borde stämma till eftertanke hos de styrande – om inte av medkänsla så åtminstone av självbevarelsedrift.

En tredjedel av tillväxten och hälften av skatteintäkten hänger på att Stockholm ges rätt förutsättningar att leva och växa.

Investeringar i regionens infrastruktur är inte bara angelägna för att de kommer många till godo – det är också i Stockholm investeringar ger bäst avkastning. Uteblivna satsningar här äventyrar hela rikets ekonomi.

Befolkningen i Stockholm blir på samma sätt mest drabbad av höjda skatter på arbetsinkomster, eller på förslag om att beskatta ”rika” eller ”lyxvillor”.

Det är oklart om Socialdemokraterna ser sambanden, men av väljare med jobb var det i höstas bara 22 procent som röstade på S, och det är på den nivån partiet ligger i Stockholm numera.

Håkan Juholts landsortsperspektiv lär inte bli bra för Stockholm. Eller för partiet, som är i större behov av en Stockholmspolitik än en regionalpolitik. Ingen tröst finns heller i Arbetarekommunen. Där har man just nominerat doldisen Karin Wanngård till oppositionsborgarråd. Hon placerar sig tydligt till vänster (faktiskt mer V än S) och hennes avtryck i Stockholmspolitiken hittills är krav på dubbdäcksförbud, mer sopsortering samt socialisering av elbolaget Fortum.

Stockholm förtjänar bättre, och hela landet tjänar på ett välmående Stockholm.