Ge lärarna större företagsstöd

Skolan får dåliga betyg, och det är tyvärr ofta befogat att kritikerna ransonerar sina VG. Men så här i terminstartstider ska man inte glömma bort att det också finns ljuspunkter. En av dem gäller umgänget mellan skola och näringsliv.

Jag kan inte erinra mig många ord om företagsamhet ens i undervisningen från mina egna skolår, så jag blev glatt överraskad när jag hörde barnens rektor hålla sommartal och tacka företag i grannskapet (bland annat det förnämliga Spånga Järn & Färg) för gott samarbete. Men det knyts kontakter på många håll.

I en tävling om bästa samarbetsprojekt mellan skola och näringsliv för några år sedan kom det in mer än 200 nomineringar, och när jag söker på nätet får jag två miljoner träffar. I Askersund driver kommunen projektet ”Entreprenörskap i skolan”. I Vaggeryd jobbar man på att öka inte bara elevernas utan också lärarnas och rektorernas kunskap om ortens industri. I Skurup arbetar Skola-Näringslivsrådet med att ungdomar ska välja entreprenörskap som feriepraktik och med att stimulera alla barn till mer ”ta-sig-för-samhet”. Det är gott att höra. Som Carl-Johan Westholm brukar säga är det mycket bättre att människor företar sig saker än att de tar för sig.

För företagarna handlar det förstås om profilering och rekrytering av framtida medarbetare men också om tvättäkta idealism. I möten med småföretagare landet runt slår det mig ofta hur starkt de känner för de ungas och bygdens framtid.

Men en sak till är slående. Företagare tar, som i Vaggeryd, emot ”studiegrupper, Prao-elever, APU-elever, praktikanter, ex-arbeten etc”, och besöker själva skolor för att berätta om yrket, branschen och firman.

Men samtidigt har Företagarsverige varit märkligt frånvarande i de senaste årens allt intensivare debatt om kunskaper och kvalitet i skolan.

Enskilda företagare stöttar skolor och högskolor i sina lokalsamhällen. Florister och vvs-tekniker, elektriker och krögare, jobbar aktivt för bättre yrkesutbildningar. IVA och börsdirektörer argumenterar för ökade forskningsanslag. Gott så. Men var finns näringslivsrösterna i den allmänna skoldebatten, den som gäller skolorna där alla barn går?

Det är trots allt de privata företagen som en dag ska anställa lejonparten av eleverna i varje årskurs, och det måste ligga i deras intresse att blivande anställda får lära sig läsa, skriva och räkna ordentligt. Det är svårt att tänka sig att det hade fått gå som det har gjort med kunskapsresultaten, arbetsmiljön och lärarlönerna i grundskola och gymnasium ifall ett antal namnkunniga industriledare, handelsföretagare och entreprenörer hade rutit i och sagt att det här duger inte. Dagens elever är morgondagens medarbetare och de måste få lära sig mer än idag!

Företagarsveriges företrädare har kanske inte riktigt ansett sig vara en legitim kraft i allmänna skolfrågor, men varför skulle de inte vara det? På vilket sätt skulle det vara mer i sin ordning att tala för sänkt kapitalskatt och stabil energiförsörjning än för nationella prov och gedignare ämneskunskaper i lärarutbildningen?

Tycker framsynta direktörer som Leif Johansson och Carl-Henric Svanberg att det är OK att en gymnasielärare tjänar 24000 kronor i genomsnitt, att de kommunala arbetsgivarna sätter kvantitet före kvalitet och att lärare får nästan precis lika mycket betalt oavsett om de är duktiga eller slut som artister? Om inte, kan de göra förfärligt mycket nytta genom att sjunga ut. Storföretagare är kanske inte de mest folkkära opinionsbildarna i varje samhällsfråga, men när det gäller kunskapssamhället har de all trovärdighet man kan begära.

I augustinumret av The American citeras Tom Donahue, chef för US Chamber of Commerce, som kom ut med en rapport om det amerikanska skolsystemet tidigare i år: ”Under alltför lång tid har näringslivet gått med på att lämna utbildningen till politikerna och pedagogerna … Men inte nu längre.” Skolan tar alltmer resurser i anspråk men blir inte bättre (USA och Sverige är de två industriländer som brottas med sjunkande kunskapsresultat), och handelskammaren vill ha förändring.

Artikelförfattaren Frederick M. Hess tar upp ett antal insatser, som näringslivet kan göra för att förbättra skolutbildningen. Det handlar om att hjälpa till med kunskap om management, utvärdering och IT-stöd. Men han betonar också vikten av gå in i de kontroversiella debatterna.

Ska då skolans främsta uppgift bli att göra näringslivet till viljes? Det tycker jag inte. Skolans mål ska vara att hjälpa ungdomar att bli mogna medborgare. Men arbetslivet är en väldigt viktig del av livet, och man ska inte förakta kunskapen hos dem som driver företag även om de aldrig satt foten på lärarhögskola.

Steve Jobs, Bill Gates och förre IBM-chefen Lou Gerstner är alla aktiva i den amerikanska utbildningsdebatten. Klart att många fler svenska entreprenörer och företagsledare ska följa deras exempel. Inte för att få sista ordet, men för att ge kloka ord på vägen.