et här borde få mer utrymme i valrörelsen: i jämförelse med andra länder är Sverige ett land där den fattige får sämre vård än den rike. Av 21 granskade OECD-länder hamnar Sverige i bottenskiktet när det gäller jämlik sjukvård.
Nej, det beror inte på Alliansen. Studien Income-related Inequality in the Use of Medical Care in 21 OECD Countries gjordes när Göran Persson ledde landet. Tvärtom finns skäl att anta att allianspolitiken förbättrat situationen. Genom Vårdvalet, där pengarna följer patienten och där det alltså blir ekonomiskt attraktivt att vårda, har nya mottagningar etablerats och fler läkare kommit närmare krävande patienter. Genom Kömiljarden, där kortade köer belönas, har tillgängligheten ökat för dem utan kontakter.
Men det måste bli bättre. Riksdagskandidaten Johnny Munkhammar (M) påminner om det i boken Helt sjukt! (Timbro). Han drabbades av cancer 2008. Det tog nästan ett år från de första undersökningarna tills korrekt diagnos ställdes. Under tiden spred sig kräftan. När behandlingen väl sattes in var det långt mindre än 50 procents chans att han skulle överleva.
Av allt att döma vann han mot cancern – han går fortfarande på kontroller, och allt ser bra ut. Men hur hade det gått för någon utan Munkhammars driftighet, kontaktnät, ekonomi och utan den privata sjukvårdsförsäkring han tecknat som ny egenföretagare?
Svensk vård (som på Karolinska där Munkhammar botades) håller världsklass, om och när patienten väl kommer i åtnjutande av den. Men faktum är att det är lättare att få träffa doktorn i Albanien än i Sverige, enligt Euro Health Consumer Index.
Vänsterns lösning är att återgå till den planekonomiska monopolsituation som ursprungligen gjort vård till en bristvara. Alliansen har tagit de första viktiga stegen i den valfrihetsrevolution som måste komma. När pengarna följer patienten och olika vårdproducenter får konkurrera med bästa tänkbara erbjudande – då får alla bättre sjukvård.
På längre sikt måste även finansieringen ses över. I Nederländerna har man obligatorisk privat sjukförsäkring. Samma premier oavsett sjukdomsbild, och den som inte har råd får bidrag. Försäkringsbolagens och vårdgivarnas incitament samspelar till att ge snabbast och bästa möjliga vård till den sjuke.
Behöver jag tillägga att nederländsk vård nästan är mest jämlikt fördelad i Västvärlden?
