I förra veckan inträffade den illa uppmärksammade internationella blodgivardagen. Med anledning av detta larmade Blodcentralen om att det råder särskilt stor brist på blod från personer med sällsynta blodgrupper.

Alla vet innerst inne att blodgivning är mycket viktigt. Ingen vet vem som ska bli nästa person att råka ut för en nödsituation där blod från någon annan är livsavgörande. Men ändå är det alltför få som tar sig den lilla tid det kräver att göra den goda gärningen. Den brist som Blodcentralen larmat om kan kanske rättas till med starkare morötter.

En tanke kan därför vara att erbjuda givare med ovanliga blodtyper som det råder särskild brist på ekonomisk kompensation istället för mackor eller nyckelringar. Visst kan tanken på att låta staten betala för blod kännas olustig. Men den abstrakta känslan måste ställas mot vinsten: att rädda liv.