Bland statsminister Fredrik Reinfeldts mer bisarra tilltag finns utnämnandet av vapendragaren Per Schlingmann till statssekreterare i statsrådsberedningen med ansvar för kommunikation. Någon sådan tjänst har aldrig tidigare funnits, och det finns skäl att misstänka att den skapats i tvivelaktiga syften.
Dels kan man se statssekreterartjänsten som ett sätt att vältra över kostnader på staten som egentligen borde hanteras av partiet: nu kunde Moderaterna både få en nytändning på partisekreterarposten med Sofia Arkelsten och behålla kommunikationsexperten Per Schlingmann som strateg. Dels kan man se tjänsten som ett led i en politikens utveckling mot trollkonster och spinn.
Därmed inte sagt att det alltid är fel av regeringen att lägga resurser på sin kommunikation. Dagens Nyheter har granskat hur regeringskansliet använder pr-konsulter, och funnit att regeringen köpt in kommunikationstjänster för 119 miljoner kronor under perioden 2007 till 2010.
Enstaka utgifter sticker i ögonen vid en första anblick. Exempelvis fick byrån Kreab & Gavin Anderson uppdraget ”att beskriva det finanspolitiska ramverket” på regeringens webbsida, något som kostade 287500 kronor. Man kan tycka att regeringen borde kunna förklara sin egen ekonomiska politik. Det vore minst sagt illa om regeringen hyrde in spinndoktorer för att dölja obekväma beslut.
Men verkligheten är inte så dramatisk som de braskande rubrikerna gör gällande. Även DN konstaterar således att regeringens kostnader för kommunikationstjänster har legat på konstant nivå under 2000-talet, och att en stor del av pengarna egentligen har gått till tekniska lösningar och tryckkostnader.
Frågeställningen återkommer då och då, om medieträning och pr i politiken. Statsvetare pratar om en medialisering av politiken, där den anpassar sig efter massmediernas funktionssätt. Det är ett led i en utveckling som man förstås kan ogilla, men svårligen kan påverka. Inte heller lär den vara begränsad till politik.
Massmedier styrs efter sin egen logik, och den måste övriga aktörer förhålla sig till. Varje stor organisation idag anlitar proffs för att förbättra kommunikationen. Det vore närmast märkligt om inte regeringskansliet gjorde det.
Därifrån är det långt till ren propagandaverksamhet.
