tockholms kommuns valkrets är landets näst största. Här bor ungefär 600000 röstberättigade. I valet 2006 röstade omkring 170000 av dem på Moderaterna.

Men det är inga 170000 personer som påverkar vilka personer som slutligen hamnar i riksdagen. Tvärtom. I valet 2006 resulterade väljarnas personkryss inte i någon förändring alls av den valsedel som partiet tagit fram. Placering på valbar plats på listan garanterar således i princip en riksdagsplats.

I Stockholm har Moderaterna cirka 6000 medlemmar, varav en ungefärlig tredjedel deltar i det provval som partiet har som utgångspunkt när listan ska fastställas. Och när bara 2000 personer röstar krävs det inte många för att påverka – eller fuska.

Den rådande ordningen, där partiorganisationerna ska stå som representativitetens garanter, är sprungen ur en tid då partimedlemskap var betydligt vanligare än idag. När allt färre väljer att vara med i partierna blir felkonstruktionen uppenbar.

Just nu är det Moderaterna som utreder fusk i den egna provvalsprocessen. Men det vore naivt att tro att det inte förekommer även annorstädes. Om det ser ut så här i ett stort parti i en stor valkrets – hur ska det då inte se ut på platser och i partier där det kanske bara krävs ett halvdussin röster för att rigga ett provval?

Även i partier som normalt inte har provval förekommer konstigheter. Östgöta Correspondenten (2/12) berättade exempelvis nyligen om hur Socialdemokraternas distriktskongress i Östergötland anklagats för valfusk.

Det finns åtgärder att vidta. Partierna resonerar klokt om tidsgränser för nya medlemmar innan de får rösta i provval, exempelvis. Men dessa åtgärder lappar bara tillfälligt de hål som tenderar att bli allt större i takt med att partierna blir allt mindre.

Det enda hållbara är att ge de 170000 väljarna makten, snarare än de 2000 partigängarna, och avskaffa spärren i personvalet.

Ett riktigt personval återupprättar bandet mellan valkretsen och den valde, belönar seriöst kampanjarbete och bestraffar korridorsmygel.