Privatekonomer har jämfört Alliansens och De rödgrönas valmanifest och säger att skillnaderna inte är så stora. I sensommarens mörker är alla skatter grå.

Och det är klart, när nu vänsterpartierna har vikt ned sig blir inte den omedelbara kontrasten lika tydlig. Om S, V och MP hade gått till val på att avskaffa jobbskatteavdraget, som de har bekämpat så hårt under mandatperioden, hade det inneburit mycket stora inkomstskattehöjningar för löntagare.

Den som vill få exaktare besked kan besöka webbplatsen jobbskatteavdrag.se, som har konstruerats av Uppsalaföretagaren Harald Klomp och som även Skatteverket hänvisar till.

Webbplatsens kalkylator visar att avskaffat jobbskatteavdrag skulle ge en lärare med 27000 kronor i lön ungefär 1700 kronor mindre att röra sig med varje månad. En LO-medlem som tjänar 22000 kronor skulle få cirka 1500 kronor mindre i månaden kvar. Besökare kan fylla i sina egna (eller andras) uppgifter om ålder, inkomst och bostadsort och få ett individuellt svar inte bara om vad jobbskatteavdraget har inneburit utan också om vad som har hänt med kommunalskatten, eventuell statlig inkomstskatt osv sedan 2006.

Att gå till val på att höja löntagares inkomstskatt med 20000 kronor per år skulle ha varit principfast och modigt och hade tydliggjort en viktig skiljelinje i svensk politik. Men De rödgröna har valt en annan väg. Efter år av råskäll på jobbskatteavdraget har man tagit ett djupt andetag och svalt det. De har inte ändrat sin åsikt, men på obestämd tid har de bytt politik.

Deras kärlek till höga skatter syns visserligen tydligt så fort det kommer till förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och arbetsgivaravgifter för unga, men när det gäller just inkomstskatten har skillnaderna jämnats ut.

I alla fall nästan. I det rödgröna valmanifestet talas sålunda om en beskedlig inkomstskattehöjning på totalt 100 miljoner kronor 2011, fast går man till deras budgetmotion från i maj, som ligger i botten, ser man att detta är en nettosumma. De rödgröna kvittar bort höjd skatt för löntagare mot sänkt skatt för pensionärer och reducerad a-kasseavgift för vissa och hamnar nästan på noll.

I själva verket vill de minska jobbskatteavdraget så att flera miljoner löntagare får höjd inkomstskatt med mer än en tusenlapp om året. I vårbudgeten talar de dessutom ohederligt om ett avskaffat förvärvsavdrag ”för miljonärer”, när vad det handlar om är att personer med inkomster från 40000 kronor i månaden – projektledare, ingenjörer, rektorer – ska få sina jobbskatteavdrag successivt urvattnade. De högsta marginalskatterna i världen är inte höga nog.

Men all right. För de flesta löntagare handlar det inte om så stora inkomstskattehöjningar under 2011, vilket gör vänsterpolitiken ännu svårare att förstå. När S, V och MP nu har bestämt sig för att lämna lejonparten av jobbskatteavdraget orört, i syfte att desarmera inkomstskattefrågan, varför inte lämna det i fred helt och hållet!? Varför måste de ändå dit och peta i såret som Harriet Andersson i Fanny och Alexander?

Nu får De rödgröna betala ett högt politiskt pris utan att få något för det. Den höjda skatten ger inte så mycket att det kan bära upp breda utgiftsreformer. Men den ger finansminister Anders Borg tillfälle att säga att 4,4 miljoner löntagare drabbas av höjd skatt vid en rödgrön valseger, och framför allt håller den liv i väljarnas oro för vad De rödgröna kan tänkas återkomma med längre fram. Taktiken är svår att förstå, men det ger onekligen ökad verklighetskontakt åt valrörelsen.

En del nöjer sig med att lägga budgetförslagen för 2011 bredvid varandra, fixera dem, trycka av och jämföra bilderna. Äsch, säger de, den här gången handlar det bara om småpengar.

Men politik är mycket mer som en film än som ett fotografi. Dagsläget beror på vad som har hänt i det förflutna och förändras snabbt i framtiden. De bägge inkomstskatteförslagen må ligga ganska nära varandra för 2011, men det betyder inte att blocken har blivit lika. Det finns nämligen bara en enda förklaring till att De rödgröna går till val på klart lägre inkomstskatt än Sverige hade 2006 och det är att de borgerliga har styrt i fyra år. Om vänsterpartierna hade vunnit 2006 hade skatten varit betydligt högre än idag och deras vallöften hade sett annorlunda ut.

Det kommer att finnas mycket att göra för borgerliga debattörer och opinionsbildare ifall Fredrik Reinfeldts regering får förnyat förtroende. Men oavsett hur den diskussionen utvecklas kommer Sverige av 2014 års modell att vara ett lindrigare beskattat land om det har styrts av Alliansen än om De rödgröna regerat. Tänk på det förflutna och framtiden – inte bara på vad som ligger synligt på bordet just i dag.

PJ Anders Linder är politisk chefredaktör i SvD. pj.anders.linder@svd.se