Häromdagen intervjuades jag om mobilitet för ett kommande tv-program. Inte migration, inte invandring, inte flykt utan mobilitet. Ett nytt, fräscht begrepp och mycket vidare än de förutnämnda. Ett begrepp som spretar åt alla håll och omfattar rörelser åt alla håll. Och under intervjuns gång kom nya tankar och associationer upp. Begreppet mobilitet gav mig större frihet att tänka och tala om det som ordet betyder: rörlighet.
”Vad betyder mobilitet för dig?”, undrade intervjuaren. ”Att alla människor ska ha rätt att röra sig och flytta dit de vill”, var mitt ryggmärgssvar. Men när jag hade sagt det kom jag på att det inte går om till exempel två miljoner människor vill flytta till ett litet land som Sverige. Flyttandet – mobiliteten – måste ändå, hur mycket man än är för fri rörlighet för alla, förknippas med någon form av restriktioner. Annars blir det ohållbart.
Den 15 december får Sverige en ny lag om arbetskraftsinvandring. De gamla stelbenta socialdemokratiska ”hålla-borta-folk-från-Sverige”-reglerna går i graven och Sverige blir ett modernt och öppet land som välkomnar människor som vill bosätta sig här. Som vill komma hit, leva här och försörja sig, kanske göra insatser för det svenska samhället – och samtidigt betala världens högsta skatter. Det ska vi vara tacksamma för! Särskilt som svenskarna själva gärna flyttar till länder med varmare klimat och mindre betungande pålagor…
Möjligheterna för asylsökande att bli arbetskraftsinvandrare är dock minimala. På grund av otillräcklig information tror tusentals bland dem att de kommer att kunna ”byta spår” och stanna på nya grunder. Men kraven är sådana att man kan anta att det knappast kan handla om så många fler än något eller några tiotal personer per år. Bland annat krockar kravet på snabb asylhantering med kravet på jobb i minst sex månader före avslag, för att undantagsparagrafen i lagen ska gälla.
Under 2007 beviljades arbetstillstånd i Sverige för 9859 människor från länder utanför EU/EES. De flesta kom från Thailand (2382, främst bärplockare) och Indien (1447). Endast 543 personer fick dock under samma år permanenta uppehållstillstånd på grund av arbete. Arbetstillstånd ska ha sökts och beviljats före inresan i Sverige och bostad ska vara ordnad. Den som sedan under fem år har haft arbetstillstånd i sammanlagt fyra år kan beviljas permanent uppehållstillstånd.
”Varför är det bra med mobilitet?”, frågade intervjuaren till sist. ”För att det finns en inneboende frihetslängtan hos oss människor. För att vi vill kunna röra oss som vi vill; flytta dit vi vill och kan försörja oss. Och så blir det inte så mycket inavel heller”.
Merit Wager är översättare och fri skribent
Friheten är inte helt villkorslös
Svenskar, finländare och andra ”fria folk” är lyckligt lottade. Vi är väl sedda och välkomna i världen, vi kan vara hur mobila vi vill. Att ha fötts här, under polstjärnan, är att ha dragit en vinstlott i livets lotteri. Andra människor, födda under mindre lyckliga stjärnor, borde också få del av den frihet och mobilitet som vi åtnjuter. Men komma ihåg att friheten inte är villkorslös och att man måste acceptera de fundamentala grunderna och lära sig språket i det land man i den fria mobilitetens namn flyttar till.
Fler kommentarer 0
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se Läs reglerna i sin helhet
