Från vissa hördes bara ett nja, nja, nja

Linda Rosings dejtingprogram Den rätte för Rosing , som premiärvisades i Kanal 5 i tisdags kväll, mosades av konkurrensen från de extrainsatta specialprogrammen. Premiären, som marknadsförts stenhårt särskilt gentemot unga vuxna, nådde enbart en rating på 4,3 procent i målgruppen 15-44 år. Tittarna valde kronprinsessan Victorias förlovning med Daniel Westling. I morgon torsdag klockan 20.00 kör därför Kanal 5 en repris av Rosing.

Folk känner igen äkta kärlek när de ser den. Det gör dock inte alla grannarna i Stockholmspressen. På ledarsidorna byttes ja, ja, ja mot nja, nja, nja.

”Vi brukar vara stolta över vår demokrati”, skriver Dagens Nyheter i huvudledaren, men ”igår fick den stoltheten en törn.”

De traditioner som på tisdagen firades över hela landet ”känns helt enkelt fel”, anser tidningen, som inte heller skonar det unga parets strävan: ”som modell för Sverige i tiden är det motbjudande”. ”Monarkin är inte demokratisk, och inte heller mänsklig”, menar man, men tröstar sig med rubrikens påstående att förlovningen är ”ett steg mot republik”.

Verkligen? Få institutioner har ett mer solitt stöd. Det märks inte minst på monarkins motståndare.

Arbetarrörelsen har alltid haft som ett mål att avskaffa kungahuset. I Socialdemokraternas partiprogram står det att partiet ska ”verka för att monarkins arvsprincip avskaffas och ersätts av en republik”. Men det är inget man jobbar för aktivt. De längre till vänster driver kravet mer aggressivt. Men de vågar ändå inte mer än att högst ceremoniellt motionera i riksdagen om saken en gång om året. Också skanderar de varje första maj, när tåget går i höjd med slottet, ”Bevara monarkin – kungen i formalin.” Ingen politisk rörelse är beredd att driva kravet om kungahusets avskaffande och därmed riskera att förpassas till den historiens nisch som annars reserverats för Den rätte för Rosing.

Ledarskribenter är ett annat släkte. Om jag inte hade träffat så många skulle jag tro att det beror mindre på principer än på själlös glädjefattigdom.

Kärlek. Förlovning. Snart är det vår. Hela landet brister ut i hurrarop, och jag finner mig själv sitta och nynna på The Kinks Victoria i stället för att hedra jobblinjen. Men Aftonbladet konstaterar att ”så kan vi förstås inte ha det i ett modernt samhälle”. Det är ”snart dags för nästa steg”. ”Igår segrade kärleken. Imorgon borde demokratin stå på tur.”

Det finns nu goda argument mot monarkin. Ärvda ämbeten är problematiska på allehanda sätt, exempelvis. Men det finns också tungt försvar för monarkin. Samhället stärks av institutioner med annan kontinuitet än partiväsendet. Om detta kan man debattera länge och livligt. Men frågeställningen om huruvida monarkin är förenlig med folkstyret, den besvaras varje dag av att folk inte väljer bort kungafamiljen till förmån för något annat.

Fråga Linda Rosing.