Trots förra årets tydliga vink till de politiska partierna att skärpa sig och inte bara nominera vita pensionerade män och kvinnor till nämndemannakåren, har medelåldern inte sjunkit nämnvärt. Eller som SvD rapporterade i söndags, från 58,4 till 57 år. Utan den rekordunga nämndemannen Edward Dahlbäck Rörström (18 år och moderat) skulle snittet ha varit ännu högre. Vanliga yrkesverksamma personer lockas helt enkelt inte av uppdraget. För dem betyder det föga att heldagsarvodet vid årsskiftet höjdes från 300 till 500 kronor, samtidigt som det gavs rätt till ledighet från arbetet och möjlighet till hjälp med barnpassning, med mera.

Är då en utebliven föryngring ett stort bekymmer? Jo, det tycker justitieministern och viftar med ett färskt regeringsbeslut enligt vilket Domstolsverket ska utvärdera nämndemannakårens sammansättning efter fjolårets lagändring.

Debatten handlar om fel saker, menar jag. Viktigare än att nagelfara etnisk bakgrund, kön och ­ åldersfördelning hos dem som utses till nämndemän, är att regering och riksdag på allvar börjar diskutera om nämndemännen alls har en funktion i dagens Sverige. Ja, utöver att tillgodose partiernas egenintresse.

Jag har sagt det förut (16/11, 4/12) och säger det igen: Talet om lekmannainflytande som en demokratisk värdefull motkraft till den självständiga domarmakten är lika vänstervridet och fel idag som när slagorden skallade på de radikala 1960- och 70-talen. Systemets fullständiga haveri illustreras förmodligen bäst av att Sverigedemokraterna efter höstens val fick rätt att utse 20 nämndemän i den skånska migrationsdomstolen.

Nämndemännen står för folkligt förnuft, medborgerliga värderingar, demokratisk legitimitet och ökad insyn! Tack, jag hör invändningarna, de väger lätt. Mer exakt på vilket sätt ökar nämndemännen till exempel insynen i rättsprocessen då de är förbjudna att yppa ett ord om vad som har sagts under överläggningarna?

På fredag avkunnar Stockholms tingsrätt domarna mot de politiska tjänstemännen i folkpartiets dataintrångsskandal. Förutom rättens ordförande är de som ska döma politiskt valda lekmannadomare med allt vad det innebär i form av misstankar om deras politiska motiv och hänsynstagande.

Det är ingen lyckad konstruktion tyckte Europadomstolen i fallet Holm mot Sverige.

Året var 1993 och på tapeten den gången var Sveriges jurysystem i tryckfrihetsmål. Domstolen underkände ordningen med politiskt utsedda jurymän, som man menade stred mot alla människors lika rätt till prövning av en oavhängig och opartisk domstol.

Från rättssäkerhetssynpunkt vore det bästa om systemet med politiskt tillsatta lekmän avskaffades helt.

Det näst bästa vore ifall hovrätterna återgick till att bestå av enbart yrkesdomare. Då skulle det påstådda problemet med ålderstigna och av mossiga värderingar styrda nämndemän i tingsrätterna kunna lindras genom att felaktigheter korrigeras i hovrätten, utan lekamannainflytande.