Historieprofessor Eva Österberg kunde knappast ha föreställt sig hur rätt i tiden hennes bok Vänskap–en lång historia (Atlantis) skulle ligga.

Just vänskap har varit ett centralt tema i den politiska och mediala debatten under det gångna året. Eller rättare sagt, vad som har fått uppmärksamhet är de inte alltid så roliga konsekvenser som följer i vänskapens spår.

Österberg beskriver vilken styrka det ger åt den arbetstyngde beslutsfattaren att ha en pålitlig person i sin närmaste krets. Inte minst när det gäller att sålla i informationsflödet.

En av årets följetonger på det temat är parhästarna Lars Danielsson och Göran Persson. Båda har i bokform rentvått sig så gott de har kunnat från kritiken att de inte gjorde allt som stod i deras makt för att lindra lidandet hos de flodvågsdrabbade svenskarna annandag jul 2004. Deras försvarsskrifter till trots återstår frågetecken att räta ut. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att misstänka att de kvardröjande oklarheterna kan ha sin förklaring i lojalitets- och vänskapsband.

Ett orubbat förtroende som villkor för vänskapen blev i höst också en fråga för Fredrik Reinfeldt. När TV4 avslöjade att statsministerns mångåriga medarbetare och enligt honom själv nära vän, trots jourberedskap pimplat mer vin på krogen än vad hon själv sagt, då fick Ulrica Schenström gå.

I det medeltida samhället var det självklart att vänskap i det offentliga livet betydde gentjänst, gåva och gengåva, läser jag i Österbergs kapitel Hotet mot rättvisan. Mer oklart är rättsläget idag.

Nog för att det var sammanblandningen av privat och offentlig vänskap som fick mutåklagare Christer van der Kwast att inleda förundersökning mot Schenström. Dock utan framgång. Juridiskt sett är det okej att regeringskansliets högsta politiska tjänsteman offentligt pussar och låter sig bjudas på ansenliga mängder vin av en TV-reporter. Politiskt är det däremot en katastrof.

Skånska hovrättens friande dom före jul mot Malmös starke man Ilmar Reepalu är ett annat exempel där åklagaren i målet gick på pumpen. Att kommunen under årens lopp har gjort flera mångmiljonaffärer med Reepalus gode vän Dan Olofsson, innebar ändå inte enligt domstolen att Olofssons Sydafrikaresa i 60-årspresent till sin kompis var en muta.

Åklagarnas svårigheter att få till stånd fällande domar beror inte främst på att mutlagstiftningen skulle ligga mer i fas med den medeltida, mer generösa synen på vänskap och gåvor. Däremot är lagstiftningen väldigt otydlig, och det rimmar illa med vår tids misstänksamhet mot allt som luktar korruption och mut-affärer.

Gemensamt för sagatidens Island och den italienska maffian är den farliga vänskapen. Att skipa rätt på ett eget vis och ställa sig vid sidan av samhällets lagar och institutioner kräver sina offer. Eva Österberg pekar på paradoxen att denna vänskap som är helt livsnödvändig för gruppens existens och överlevnad, också kan vara livsfarlig.

Lägg till dagens grova organiserade brottslighet och se att det går en rak linje mellan Njals och Gunnar på Lidarändes dödsbringande vänskap och den kriminella sammanhållningen inom Bandidos, Hells Angels och andra brottssyndikat.