Många bra beslut fattades på den moderata partistämman. Till dem hör det tydliga avståndstagandet från påtvingad kvotering till bolagsstyrelser och bifallet till riksdagsmannen Christian Holms motioner om återhållsam inställning till införande av naturreservat, om lättnader i strandskyddet samt om att kunna ombilda befintliga bostäder till ägarlägenheter.

Ett beslut som radikalt kan stärka medborgarnas makt över sina liv var bifallet till riksdagsledamöterna Johnny Munkhammar och Henrik von Sydows motion om reformer för att gynna låg- och medelinkomsttagares möjligheter till ökat sparande. Partistyrelsen fick i uppdrag att återkomma med ett konkret reformförslag.

Argumenten för en sådan reform bärs fram av klassiska borgerliga idéer om individuell trygghet och oberoende. Ekonomisk egenmakt handlar både om bättre samhällsekonomi och om ökad självständighet. Människor, som blir mindre beroende av statsmakten och som i högre utsträckning rår om sina egna resurser, känner också ett större ansvar för sin omvärld och för sin framtid. De får större möjlighet att byta jobb, starta företag och klara kriser. Den sociala rörligheten ökar.

Munkhammar och von Sydow fokuserar dessutom på att stärka låg- och medelinkomsttagarnas möjligheter till större sparande i enlighet med samma principer som i jobbskatteavdraget. Det ska löna sig att arbeta och att spara.

Utan att sätta ned foten om hur en sådan reform exakt ska se ut laborerar förslagsställarna med modeller som egenmaktskonto, med avdragsrätt för sparande, jobbskatteavdrag för kapitalinkomster, utformat som ett grundavdrag, samt med tanken att även de som uppbär försörjningsstöd samtidigt som de arbetar, ska få spara utan att stödet påverkas.

Genom att också personer med de lägsta inkomsterna får möjlighet att bygga upp en ekonomisk buffert skapas ytterligare drivkrafter att arbeta.

Om delar av det befintliga reformutrymmet används för att lägga grunden för starkare finanser och större sparkapital för alla hushåll, underlättas också färden från lånesamhälle till ägarsamhälle.

Sådana tankar var vägledande redan 1963 i dåvarande högerpartiets kampanj för ägardemokrati: ”Ägandet ska fördelas till så många människor som möjligt”, som partisekreteraren Yngve Holmberg uttryckte det. Samma tanke återkom i Fälldinregeringens reform om skattesparande, upphovet till våra dagars utbredda fond- och aktiesparande, och i förra finansministern Anne Wibbles ideal om ”en årslön på banken”. Munkhammar och von Sydows bifallna motion ligger i linje med traditionell borgerlig politik.

Smolket i glädjebägaren är att regeringen vid årsskiftet inför en ny sorts förmögenhetsskatt på fondsparande (SvD ledare 22/10), som dessutom riktas mot småsparare. När den moderata partistyrelsen återkommer med konkreta förslag i enlighet med uppdraget i Munkhammar och von Sydows bifallna motion, presenterar den förhoppningsvis också förslag på hur denna kommande skatt på sparande kan avskaffas snarast möjligt.

Thomas Gür är egen företagare och fri skribent.