Ska Fredrik Reinfeldt välja sin egen eller Göran Perssons väg fram mot 2014? Frågan får nytt liv genom gårdagens lägesrapport från Konjunkturinstitutet.

Flera signaler är ganska ljusa. Företag och hushåll betraktar den ekonomiska framtiden med större tillförsikt. Hjulen rullar fortare i USA. Den europeiska skuldkrisen har blivit lite mindre kritisk. Vår tillväxt repar sig under 2013 och ligger kvar på anständig nivå under överskådlig tid.

Vad gäller arbetslösheten är bilden mer sammansatt. Den väntas öka till 7,7 procent i år, men 2014 börjar en nedåtgående resa som landar i 6,3 procent 2016. Det är inte full sysselsättning men inte heller fullt sysselsättningselände. Det är jämförbart med förra årtiondets goda år.

Vad säger regeringen, gör detta glaset halvfullt eller halvtomt? Göran Persson valde den halvfulla linjen i ungefär samma läge inför valet 2006. S-regeringens budskap blev att politiken fungerade, att jobben var på väg och att man gjorde klokt i att välja beprövade krafter.

Han hade rätt i så måtto att arbetslösheten var klart lägre islutet av valåret än vid dess början. Många hade fått nya jobb, men S-ministrarna hade trotsat trenden och blivit av med sina. De erbjöd självrättfärdiganden och statistik, när väljarna ville ha samhällskritik och politik.

Månadsrapporter från SCB hade inte en chans mot kritiken av utanförskapet och klarspråket om att det alltid måste löna sig bättre att arbeta än att inte arbeta.

Vad gör nu de borgerliga i sitt liknande läge? Vid Moderaternas Sverigemöte hamnade Fredrik Reinfeldt farligt nära Persson 2006, när han ägnade sitt långa tal åt att utreda statistiska sysselsättningsmått och bevisa att Sverige klarar sig bättre än omvärlden.

Även Anders Borg har ofta talat mycket mer om gamla åtgärder än om nya åtgärdsbehov. Å andra sidan resonerar han öppet om att unga och invandrare har svårt att komma in på arbetsmarknaden och att det ställer krav på fortsatta förändringar.

Det är förstås frestande att satsa på ”jobben kommer” när man ser att jobben kommer. Men då glömmer man hur stor skillnaden är mellan att läsa upp nyheter och att begära ett politiskt mandat. Minnet från 2006 borde vara mer levande än så.