Från ”Go home!” till ”dreglande hund”

”Som den dreglande hunden, fastbunden vid hundkojan, väntande på ett köttben från husse fortsätter polacken att sprida sina hemmasnickrade teser om livet på landets arbetsplatser.”

Citatet kommer ur en bloggtext från i tisdags.

”Polacken” är skribenten Maciej Zaremba, vars artikelserie om Sveriges förhållande till utländsk arbetskraft, Den polske rörmokaren, fått stort genomslag i Dagens Nyheter.

Zaremba tål nog både kritik och påhopp. Vad som gör angreppet beklämmande är den betydelse som etniciteten ges. Det är ingen näringslivslakej i allmänhet som beskrivs, det är ”fackföreningshataren med polskt påbrå”. Det är ingen girigbuk vilken som helst som angrips, det är ”skribenten med polskt påbrå”.

Det är naturligtvis inte första gången polacker tillskrivs negativa egenskaper, och inte heller de värsta invektiv som har använts, tyvärr. Men vad som gör det hela anmärkningsvärt är att det är skrivet av en socialdemokratisk tjänsteman, som arbetar i rörelsens kärna på Sveavägen 68.

Det finns förhoppningsvis inga stora växlar att dra på det här utfallet mot Zaremba. I en intervju i Folkbladet förklarar tjänstemannen att han ”ville få igång en debatt”. Han har nu raderat sin text och bett om ursäkt ”om någon känner sig påhoppad”. Marita Ulvskog har uttryckt avståndstagande.

Saken är utagerad. Eller rättare sagt: saken skulle ha varit utagerad om det inte vore så att ett mönster börjat framträda.

År 2004 oroade sig Byggnadsarbetareförbundet för ett tänkt inflöde av utländsk arbetskraft: ”den polske rörmokaren”. Dåvarande statsminister Göran Persson hade pratat om ”social turism”, att utlänningar skulle komma hit för att snylta på bidrag. Facket gick ett steg längre. Efter fransk förlaga tog Byggnads fram affischer där en jobbare poserade på ett sätt som vanligtvis associeras till exploaterade utvikningsflickor. Ironiskt nog var det tjänstemannen med påhoppet ovan som vek ut sig i affischkampanjen.

I den följande debatten oroade man sig för vad som skulle följa härnäst.

Svaret kom under Byggnads blockad mot ett bygge i Vaxholm, då fackliga ombudsmän skrek ”Go home!” till lettiska arbetare.

Det finns all anledning att stanna upp och fundera.

Kan det vara så att medarbetare på lägre nivåer inspireras av den grundton och de värderingar som uttrycks av ledningen?

Tjänstemannen har nu blivit polisanmäld av en politisk motståndare. Det är nog inte det bästa sättet att hantera frågan. Dels tyder det på dålig tilltro till den öppna debatten att dra allt fler dum- och råheter inför skranket. Dels är det allmänt vanskligt som politisk metod, då beteendet knappast är isolerat till den ena politiska falangen. Men självklart ska man ryta ifrån när övertrampen sker.

I onsdags presenterade LO sin valanalys, där det framkom att 4,1 procent av LO-medlemmarna röstat sverigedemokratiskt.

–Vi måste få igång den politiska debatten ute på arbetsplatserna och bli bättre på att förklara vår politik kring integration och alla människors lika värde, sade LO:s andre vice ordförande Ulla Lindqvist till Dagens Arbete samma dag.

Det är inte utan att man bävar inför tanken på hur de samtalen kan komma att te sig.