I veckan gav regeringen besked om att försvarsberedningen ska göra en säkerhetspolitisk omvärldsanalys. I denna är utvecklingen i Ryssland helt central.

Inför försvarsbeslutet 2004 (som innebar stora nedskärningar och bland annat att Gotland avmilitariserades) gjorde försvarsberedningen också en säkerhetspolitisk analys. Då var bedömningen att Ryssland skulle närma sig väst och inte rusta upp. Istället blev det tvärtom: Ryssland fjärmar sig från väst och rustar nu för fullt.

Felbedömningen är dock föga förvånande. Historien lär oss att utvecklingen i världen nästan aldrig kan avgöras på förhand. 1938 förutspådde Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain ”peace for our time”. Och 1989 var det ingen som hade förutspått någonting när de hårt bevakade gränsövergångarna i ”järnridån” plötsligt och hastigt öppnades.

Ingen kan heller förutspå hur världen ser ut eller Ryssland kommer agera 2020 eller 2030. Det enda som är säkert är att vad som helst kan hända. En ansvarsfull politik är att ta det säkra före det osäkra och säkerställa att Sverige har en försvarsförmåga. Det handlar inte bara om förmågan att föra krig och avskräcka från angrepp, utan om att kunna stå emot militär maktdemonstration och politiska påtryckningar.

Sveriges självständighet får aldrig vara beroende av Rysslands välvilja.